Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Nya tider – ny blogg

Jag kommer att finnas på en ny blogg framöver ”En katt bland hermelinerna” heter den och här bloggar också Emilie & Richard:

Emilie är bolagsanalytiker på Folksam sedan 2007.
Just nu gillar hon sitt nya kök, bad i bubblor, dricka kaffe, läsa och som alltid att prata snabbt och mycket. Emilie har en magisterexamen i företagsekonomi från Uppsala universitet och en kandidatexamen från Journalisthögskolan i Stockholm. Hon kallas pingvinen av några nära och kära.

Richard är ny på gruppen för ansvarsfullt ägande men inte på Folksam. Har fått ett nytt smeknamn, ”Richie”, och vikarierar för Nina som ska bli mamma igen. Richard försöker övertyga sina kvinnliga kollegor i det rosaskimrande rummet om tjusningen med fotboll men ger snart upp. Richard har en juristexamen med internationell inriktning från Uppsala universitet.

logo

 

Richard Torgerson

Richard Torgerson Richard är ny på gruppen för ansvarsfullt ägande men inte på Folksam. Har fått ett nytt smeknamn, ”Richie”, och vikarierar för Nina som ska bli mamma igen. Richard försöker övertyga sina kvinnliga kollegor i det rosaskimrande rummet om tjusningen med fotboll men ger snart upp. Richard har en juristexamen med internationell inriktning från Uppsala universitet.

I dag är det dagen B i G-20 Pittsburgh.  De  20 ledande industriländernas ledare ska sätta ner foten beträffande restriktioner för löner och bonus i banker och sätta upp ramar för finansiell verksamhet mer generellt.

Tim Geithner, USA: s finansminister, säger att man ”faktiskt är mycket nära” i frågor som rör ersättning och bank reglering. Det verkar finnas en samsyn i att ersättningssystemen har uppmuntrat ett  överdrivet risktagande och att detta i sin tur bidrog starkt till den finansiella jordbävningen.

Det är egentligen pinsamt att en fråga om vad en viss gubbe ska få i lön har kommit att dominera ett av de viktigaste politiska mötena. Borde de inte egentligen diskutera klimatfrågan, fattigdomsbekämpning, fredsfrågan, nedrustning, mänskliga rättigheter och hur världen ska komma till rätta med det faktum att nära hälften av jordens befolkning inte kan läsa och skriva? Istället ska de lägga tid på en fråga som ett ansvarsfullt näringsliv borde ha klarat av att reglera för länge sedan.

Jag har ett radikalt förslag:

Låt gubbarna få sina höga löner men koppla utbetalningen till tre indikatorer;

  • Milleniemålen
  • Klimatmålen
  • Långsiktig avkastning

Håll inne alla extra ersättningar till 2015 och har ingen förbättring skett så sätt in rubbet på FN:s konto.

Millenie

Fem löser en gåta

Dagens Nyheters ledarredaktion har tänkt till på ämnet ”Jämställdhet” . Detta har resulterat i ett av deras sk Fem punkter (med viktiga frågor inför valet). 

Det börjar storstilat med att DN lyfter fram individperspektivet . Skillnaderna mellan individerna i ett kollektiv är större än den genomsnittliga skillnaden mellan kollektiven som helhet. Här ska människan befrias från stereotypa könsroller. Befriaren heter samhället. 

Fem löser en gåta

Fem löser en gåta

Från detta hoppar DN snabbt in på kvotering i näringslivet. Här är allt  männens fel. Det är mäns bristande kompetens att identifiera kvinnors kompetens.  DN tappar plötsligt all tro på samhället som förändringskraft och menar istället att det är marknaden som kommer att fixa till männens kompetensproblem. Allt kommer att lösa sig när marknaden upptäcker att kvinnor också är kunder. 

Kvinnors rättigheter tycker DN är härligt men farligt. Pratar man för mycket om kvinnors rättigheter så kanske det blir så att kvinnor och HBT:are inte riktigt betraktas som människor. Hade DN googlat kvinnors rättigheter så kanske DN hade begripit hur det hänger ihop. DN hade kunnat läsa på Amnesty Internationals hemsida om att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. DN hade också kunnat läsa på regeringens webbsida om FN:s konvention från 1979 eller om det kändes för svårt på Dag Hammaskiöldsbibliotekets om FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor. Då kanske DN hade tänkt sig för en gång till innan DN skrev att kvinnor skulle ha allt att vinna på att inte stuvas undan i något särskilt rättighetspaket.

Lite internationell och tjusig vill DN ändå vara och drar därför en lans för Feministiskt bistånd. Egentligen är bistånd också farligt menar DN .  Bistånd är som att blåsa in luft i en sjuk kropp. Bäst att sluta med det för då tar slöseriet med pengar slut. Något bistån ska man inte ge till länder där kvinnor hålls kvar i underordning. Vad som är feministiskt med detta vet bara DN. 

Så här långt kommen är DN rätt trött på det här med jämställdhet. Därför avslutar DN med att ta upp en av sina favoritämnen: privat företagande i den offentliga sektorn. Nu har DN glömt bort vad man skrev i den första punkten att vi skulle se oss alla som individer och inte som kvinnor och män. Här ser DN kvinnornas stora chans att ta över verksamheten och bli chefer.

famous-five-3Summan av det hela är att jämställdhet är en fråga som samhället, staten, politikerna och Sverige har ansvar för. Med ett undantag – kvinnors skrala representation i näringslivets övre skikt. Här är det marknadens ansvar.

 

 DN:s ledarredaktion i skrivartagen  ( Anna Anka saknas på bilden)

Anna Anka har genom sin drygt veckolånga svenska kändisskap gjort mer för jämställdhetsdebatten än vad många av oss har lyckats med hitills i år. Hon har genom sina kategoriska uttalande om förhållandena mellan könen i allmänhet och mellan makar i synnerhet givit uttryck för ett antal tankar och föreställningar som vanligtvis är mycket svåra att locka fram i ljuset.

Daisy_DuckJag har många gånger deltagit i debatter med syftet att diskutera bristen på kvinnor i näringslivet.  Ett av de återkommande problemet med dessa samankomster är att det inte blir något riktigt meningsutbyte eftersom de verkliga skälen inte riktigt kommer i dagern. Ofta saknas dessutom ”den andra sidan” dvs de personer som verkligen är ansvariga för att män väljs in och kvinnor inte gör det.  Ibland urartar det hela i rena gissningslekar där skälen till dessa sakernas tillstånd når rent spekulativa nivåer. När någon kulturbärare varit obetänksam nog att faktiskt dyka upp ger detta inte heller direkt några dialektiska resultat. Självklarheter som -Det är ju faktiskt kvinnor som föder barn eller -Ammningen gör att kvinnor kommer efter i karriären för ju inte direkt diskusionen framåt.

Det är därför befriande när Anna Anka ger uttryck för ett antal uppfattningar om kvinnor som jag tror delas av många. KD:s partisekreterare Lennart Sjögren högg som en utsvuten gädda och även om han nu tvingats släppa taget så poppar den ene KD företrädaren efter den andre upp med hyllningar till den traditionella kvinnorollen. Jag har många gånger hört liknande tongångar både från män och kvinnor. Jämnåriga och yngre, välutbildade, inteligenta smarta kvinnor som lite skamset bekänner att ”det hade varit skönt att slippa all press, hitta en rik man och bli hemmafru”. Manliga kamrater som inte lika skamset pratar om sina fruar i termer av ” hon tar hand om  mig, det är en heltidssysselsättning”. De manliga kamraterna har gärna också långa utläggningar om alla prylar och pengar de ”givit” till sina livskamrater. Mer än en gång har jag fått agera smakråd när en dylig ”gåva”  förvärvats.

Det är min bestämda uppfattning vi alla skulle vinna mycket på att de, inte alltid så politiskt korrekta,  uppfattningarna och föreställningarna som ligger bakom kvinnors begränsade  roll i näringslivet kommer upp till ytan. Först då kan vi verkligen diskutera och kanske komma tillrätta med de verkliga orsakerna.

En man med många åsikter

Ett företag behöver i första hand kompetens i styrelsen – inte lika många kvinnor som män” skriver Bengt Lejsved och Anders Sandvik från Senior Work i Dagens Industri. Javisst, men de hade kunnat byta ut ”kvinnor/män” mot t.ex. ”folk som kan rulla tungan/folk som inte kan det”. Skriver Mårten Westerberg i ett läsvärt inlägg på Netsurvey . Han kommenterar de två första herrarnas debattartikel i DI. 

Jag läste också artikeln och tänkte mest gäääsp.  Lejsved är annars en intressant person att följa. Senast jag la märke till honom var i ett vältajmat inlägg i SvD den 18 augusti 2008 där han hävdade att svenska VD löner var för låga och att det var ett tecken på populistisk indignation att det var tveksamt att ifrågasätta dessa. Lejsved är en man med många åsikter.  2006 sa han till DI att:

– Tar (vi ) med de generösa optionsprogrammen och dessutom pensionsavtalen ligger vi bra till jämfört med länder som Frankrike, Tyskland och England .

Jag har faktiskt pratat med Lejsved flera gånger. 2007 skrev han ett mail till mig:

Hej Carina ,inte en dag utan att du finns citerad i affärspressen,skickligt, men så har du också ett bra budskap. Kanske kommer du ihåg mig,jag var uppe med en kollega och pratade om ett TV-program STYRELSEN. Även då talade vi om kvinnliga styrelseledamöter eftersom jag jobbat som chefsrekryterare i mer än 20 år senast som Europachef  Heidrick & Struggles. Jag har rekryterat massor av styrelseledamöter OCH även kvinnor. Nu är jag en av grundarna till Senior Work som bla rekryterar styrelseledamöter. Vi har avtal med flera stora bolag om att förse dem med seniora kvinnliga styrelseledamöter. Jag föreslår ett möte så får jag berätta mer om hur du på ett enkelt sätt kan uppfylla dina och Folksam´s målsättningar.

two-dumb-women-and-a-sign

Så håll bara ut ni som retat upp er på honom. Vänta ett år eller så så kommer han kanske att vara kvoteringsförespråkare.

Tills dess kan ni pigga upp er med Karin Fribergs roliga Kvinnor behöver fler dåliga förebilder.

I have remarked very clearly that I am often of one opinion when I am lying downand of another when I am standing up…

Georg C. Lichtenberg

Röda och Blå Khmerer

SR gjorde in insats i sommar när man sände retrospektiven med Bosse Lindquists. Två av de mest skakande är I revolutionens hjärta och Tystnaden i Phnom Penh båda från 1999.  Inspirerad av passade jag på att läsa: Pol Pots leende : om en svensk resa genom röda khmerernas Kambodja om en svensk resa genom röda khmerernas Kambodja av Peter Fröberg Idling och Sista resan till Phnom Penh av Jesper Huor. 

Just nu pågår också rättegången mot  några Röda khmererpotentater.  Rättegången har pågått sedan i februari och hittills har en enda man stått inför domstolen; chefen för tortyrfängelset Tuol Sleng, där 14 000 människor dog. Fyra tidigare medlemmar i Röda khmerernas ledning sitter häktade i väntan på sin rättegång. Detaljer om bakrunden till rättegången kan man läsa om på flera webbsidor  från Kambodja.

03_khmer_rougeJag fyllde tjugo 1979 och minns väldigt tydligt hur de Röda khmererna framställdes i en rosaskimrande dager under 70-talet. De var gammel vänsterns sista hopp, här äntligen skulle en stat fri från kapitalism skapas. Det är lätt att förälska sig i drömbilder och utopier. Det är tom rätt mänskligt. En förälskelse behöver inte vara ett hinder för att i ett senare skede inse att det älskade föremålet kanske inte är helt så perfekt som man inbillade sig när man hade sina rosa (eller röda) glasögon på sig. Förr eller senare kommer ett svin visa sig vara ett svin eller en diktatur att visa sig vara just en diktatur. Varje normalt funtad person tar då sitt förnuft till fånga och skickar tillbaka partiboken eller  ber svinet dra åt faderulsingen.

Så inte Jan Myrdal.  Jag såg inget massmord, skrev han  2006 och säger än i denna dag.  Men vad hade han väntat sig? Att Pottan skulle förevisa lite folkmord när han reste runt hos honom?  Det har gått rätt många år sedan skräckväldet hade sin höjdpunkt och dokumentationen av folkmordet är omfattande.  Att fortfarande efter alla dessa år hävda att han inget visste och att det nog fanns andra orsaker till att folk dog som flugor gör att han hamnar i samma halvblinda skara som de som föll för Hitlers Tyskland. En fd nazisympatisör som rest i Tyskland under 30 och 40-talen och som idag skulle hävda att ”Jag såg inga koncentrationsläger” skulle rullas i tjära och fjäder. Gubben Myrdal får istället gång på gång breda ut sig på kultursidorna trots att det är svårt att höra någon skillnad på hans resonemang och en förintelseförnekare. Dessutom har han mage att dra paralleller med Tredje rikets metoder att oskadliggöra intellektuella. Som om han skulle vara ett offer? Endast för sin egen dumhet i så fall.  Han har varit ute och cyklat förr. Wikiquote har en fin samling. Till den kan de nu lägga hans syn på personer som arbetar med reklam som han kallar andens stjärtgossar och intellektets horor . (Homofobi any one?)

 Lite komiskt blir det trots allt när Timbro rycker ut till hans försvar. Egentligen så är de nog mest kritiska till Forum för levande historia därför att det är en ideologiproducerande och opinionsbildande myndighet. Då passar det bra att  ta Forums rätt tramsiga reklamfilm som utgångspunkt. Det som är lite roligt är att Timbro  ibland kallas för  de ”blå khmererna”.  Svenska Dagbladet  myntade  uttrycket 1993 om det som man  tyckte var marknadsekonomins banerförare,  de ”Blå Khmererna” i näringsdepartementet och det har också använts som beteckning på nyliberaler som är överdrivet allergiska mot statsunderstödd kultur.

De blå khmererna försvarar den röde khmeren. Det är humor det.

Dead Kennedys Holiday in Cambodja (1980) Obs Varning Punk!

13 kring bordet

tupp-762088Idag får det högsta hönset  i 100 börsbolag ett brev från några av sina aktieägare. Vi kommer att fråga om vad de gör angående:

  • Mänskliga rättigheter
  • Arbetstagarrättigheter
  • Miljö och klimat
  • Korruption
  • Affärsetik 
  • Arbetsmiljö, säkerhet och hälsa

Vi tar också reda på om dessa frågor överhuvudtaget diskuteras i styrelsen. Varför gör vi det här då? Därför att det helt enkelt är viktigt för framtiden. Både för världen, framtiden och den heliga avkastningen. I företagen tjafsar man inte man gör något istället. Företagen driver därför förändring. I företagen bestämmer ägarna. Och vilka är de då? Det är troligen du. I alla fall om du har ett sparande hos någon av oss: Första-, andra-, tredje- och fjärde AP-Fonden; DnB NOR; Skandia Liv; Folksam; SPP; Nordea; SEB; Swedbank; Meta Asset Management; Svenska kyrkan. (Eller ja kyrkan är man väl inte kund hos men, ja ni fattar). Saknar du ditt bolag kan du ju ringa och fråga varför de inte tycker detta är viktigt.

oneleggedtablezoomsmall

Nu har de en månad på sig att svara sina ägare. Ska bli spännande att se om vi får bättre respons än vad Maud fick på sitt brev om jämställdhet. Vår fördel är att vi kan ställa frågor till ordföranden på bolagsstämman 2010 om det nu skulle vara så att nån struntar i tjugo procent av sina ägare.  Så småningom ska det komma en rappport med resultatet.

Detta är första gången olika förvaltare samarbetar på detta sätt i Sverige. (Det var givetvis en norska som hittade på det) Jag hoppas att det blir sista också. Det blir det nämligen om företagen lyssnar till de miljoner svenskar som i slutändan är deras fysiska ägare och tar hållbarhetsfrågorna på allvar.

Kvinnnan som hatar män?

Namnlös bildDet har kommit några kommentarer med anledning av att jag skrev om jämställdhet. De kommer alltid när jag tar upp det ämnet. Jag menar nu inte de vettiga inlägg och synpunkter som syns  här på bloggen utan sådana som faller för snuskfiltret. De går ofta ut på att jag måste vara en manshatande rabiatfeminist som inte har fått, ja ni vet. Inget kunde vara felaktigare. visserligen har jag en viss dragning åt det folkilska hållet men jag  kan försäkra att                                 detta är helt könsobundet.

De män jag har träffat på, både privat och i yrket har till 99 procent varit av det hyggliga slaget. En del har jag faktiskt blivit riktigt förtjust i. De gånger förtjusningen slagit över i ren passion har föremålen varit helt och fullt manliga det kan jag försäkra. Numera är jag dessutom gift med en förträfflig karl. Upplysningsvis för vissa av kommentatorernas bästa så är han 198 cm lång och en bit över 100 kg  både i vikt och i bänkpress.

Visst finns det skillnader mellan M & Q. Skillnader som troligen är både biologiskt betingade och socialt inlärda. Men betänk att det samma gäller mellan individer.  Den största skillnaden finns  dock den mellan bra och dåliga mäniskor. Men jag säger som Ingemar Stenmark:

Det är ingen vits att försöka förklara för nått för nån som inget begrip

Från kommentatorsfältet

Zeb säger

Jag tycker du resonerar lite underligt. Ser du verkligen ingen skillnad på kvotering i en medlemsstyrd organisation och i ett företag som bygger på satsade medel. I det första fallet så finns en medlemsorganisation att ta hänsyn till, som bygger på 1 person/1 röst, dvs en demokratisk princip. Medan företag per definition inte är demokratier och inte ska vara det. I ett företag kan en persons röst i förhållande till andras vara värd 1000 gånger så mycket därför att personen riskerat 1000 gånger så mycket kapital. Om den stora investeraren vill driva fram en kvoterad styrelse så har han alltså en mycket större möjlighet till detta, liksom att motarbeta samma sak.

Alltså. Så länge staten inte ägarmässigt kontrollerar ett företag så förstår jag inte varför man skulle bestämma hur företaget ifråga ska styras.

Jämför med politiken. I Vänsterpartiet har man t ex öppet diskriminerar män i stadgarna mha ”minst 50%-kriteriet” (51% män tillåts ej i en styrelse, men gärna 100% kvinnor, vilket faller inom ramen för deras definition av ”jämställdhet”). Eftersom medlemmarna i vänsterpartiet uppenbarligen vill ha den ordningen (eftersom deras affärsidé främst är att locka offentliganställda kvinnor som väljare) och röstat fram det på sina kongresser mha 1 person/1 röst så tycker jag att det är helt ok även detta eftersom man följt demokratiska spelregler som gäller i en politiska organisation.

För att göra analogin med styrelsekvoteringen klar. Anser du att jag om jag inte gillar vänsterpartiets mansdiskriminering, mha lagstiftning skulle försöka tvinga partiet att sluta med detta, och därmed lägga mig i stadgarna för ett parti i vilket jag inte är medlem och därmed inte heller intressent?

CLM svarar:

Jag har full förståelse för dem som tycker att kvotering har negativ klang. Kvotering förknippas ofta med åtgärder för att till varje pris vill åstadkomma en jämn fördelning.

Kvotering typ 1. Man beslutat att hälften av alla lärare på ett daghem skall vara skåningar, och anställer bara de mest kvalificerade skåningarna, oavsett om det skulle finnas göteborgare som är mer kvalificerade, så länge skåningarna är underrepresenterade. Denna typ av kvotering är olaglig i arbetslivet eftersom vi i Sverige betraktar detta som diskriminering.

Kvotering typ 2.  Kvotering kan också vara positiv särbehandling. Det är när personer av det underrepresenterade könet, eller från den missgynnade och/eller underrepresenterade gruppen, ges förtur vid till exempel tillsättning av tjänster på en arbetsplats. En sådan kvotering kan ske genom att arbetsgivaren, om två personers meriter bedöms likvärdiga, konsekvent väljer den kandidat som tillhör den missgynnade eller underrepresenterade gruppen. Dock måste meriterna uppfylla de minimikrav som arbetsgivaren har ställt.

Jämställdhet kan inte tvingas fram utan måste utvecklas inifrån med hjälp av övertygelse, enighet och öppenhet. En styrelse eller en ledning blir inte bättre bara genom att vissa kvoter uppfylls. Det handlar istället om att finna en balans. Extern reglering och lagar kan vara en hjälp men är inte tillräckligt.

Din beskrivning av hur ett aktiebolag fungerar är både rätt och fel. I Sverige har vi ett system som kallas för a & b aktiesystem. Detta innebär att en aktieägare som har a-aktier kan ha 1000 gånger fler röster än en b-aktieägare trots att de har lika många aktier. Denna makt utnyttjar a-aktieägarna flitigt vid bolagsstämmorna. Sverige har fått mycket kritik för att vi har kvar detta system och EU har varit på väg flera gånger att försöka förbjuda det.

Jag menar att börsbolagen skulle kunna stärka sin ledning genom att aktivt söka efter kompetens oavsett kön. Att det fortfarande är 80 procent män i styrelsen och 90 procent män i ledningen tyder på att man medvetet eller omedvetet väljer att rekrytera (kvotera) män. Mitt resonemang bygger förstås på att jag tror att kompetensen är jämt fördelad mellan könen dvs att det finns lika många kompetenta män som kvinnor. Det är oroande att inte tillgängliga resurser utnyttjas fullt ut. Detta kan komma att få otrevliga konsekvenser i en framtid då kompetens av demografiska skäl kommer att bli en bristvara.

Det ideala hade varit att företagen sköttes helt utan inblandning av staten. Dessvärre har det visat sig att man måste ha rätt mycket lagar för att företagen och marknaden fungerar. Bara under mina 25 år i yrkeslivet har det tillkommit mängder av regler som styr verksamheten. Många av reglerna har kommit till på grund av allehanda övertramp från företagens sida. Men vi har också fått ett antal självregleringar av marknaden. Självreglering är enligt min uppfattning att föredra framför lagar. Politisk klåfingrighet befrämjar inte företagande.

Varannan damernas var just en sådan självreglering som partierna åtog sig, om än under press. När nu Maud Olofsson blir förvånad och inte förbannad när företagen inte ens gitter svara på brev och samtidigt utesluter kvotering tyder det på att hon inte inser vikten av problemet. Om nu lagstadgad kvotering är uteslutet borde man komma upp med andra förslag till lösning.

Hur V har valt att hantera sina medlemsfrågor vet jag inte mycket om. De bör däremot akta sig noga för att använda dessa principer när de anställer folk eftersom det låter som kvotering av typ 1. Jag skulle också kunna tänka mig att man skulle få problem om man t ex skulle börja försöka förhindra personer av en viss hudfärg eller religion. Jag kan också tycka att den typen av principer som du säger att V tillämpar känns tveksamma. Ska man ha en gräns bör den tillämpas lika för båda könen. Skulle vara intressant att höra hur Fi gör i sin styrelse.

Lagstadgad kvotering när det gäller parlament är däremot inte helt ovanligt. Det används idag i flera stater.

Absurt sa professorn

Jaha här kom det.

Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap vid Örebro Universitet och specialist på konstitutionell juridik, särskilt ur ett EU-perspektiv, säger att det nya utspelet om bonusar visserligen är populistiskt, men att det inte är lika ”helt absurt” som att staten lägger sig i styrelsesammansättningar och kvoterar in kvinnor (realtid.se)

 

Reinfeldt fick brev igår från sina kompisar i Frankrike, GB och Tyskland. Brevet handlar om det ”förkastliga” sätt banker har återupptagit sin praxis att betala höga bonusar. Det är hårda ord men frågan är om det finns kallt stål bakom dessa ord.

Det mest radikala förslaget i skrivelsen är att införa något slags tak för det totala belopp som bankerna får betala ut i bonus.

  • Bonus skall baseras på prestation och bör hållas på en ”rimlig nivå” i förhållande till grundlönen.
  • Bonus i form av optioner skall låsas in ”på en lämplig tid” innan de säljs.
  • Garanterad bonus bör undvikas och, för ”betydande” betalningar bör det finnas en återbetalningsklausul som kan lösa ut om något går fel
  • Cheferna bör löpa samma risker som de anställda gör

Det mesta tyder på att bonus definieras som all ersättning som ligger utanför den fasta lönen, men som alltid när det gäller politiska uttalande så kan man inte vara riktigt säker. Kanske klarnar situationen efter helgen när de ska snacka ihop sig. Nästa steg blir sedan att få resten av gänget i G20-toppmöte i Pittsburgh senare denna månad.

Det ska bli spännande att se vad det här kommer att leda till och vilka motargument som kommer att presenteras. Än så länge har jag inte sett någon som har fört fram den så omhuldade äganderätten. I GB har City hävdat att en bonusbegränsning skulle medföra stora skattebortfall. Där har de kanske en point. Annika Falkengren betalade faktiskt 11,3 Mkr i skatt förra året. Det är driftsbudgeten för ett helt dagis det.

Fakta från DN  G20 består av nitton av världens större ekonomier samt EU. Sverige är inte med i gruppen men har ändå ett indirekt medlemskap via EU. Under höstens EU-ordförandeskap leder Anders Borg EU:s finansministrar och Sverige spelar därmed en större roll än normalt.

Under fredagen och lördagen möts samtliga G20-länders finansministrar i London. Den 24–26 september träffas stats- och regeringscheferna inom G20 i Pittsburgh, USA.

Könet sitter i styrelsen

male-female-brainAnnica Dahlström, professor i neurobiologi, har i sin intressanta och omdiskuterade bok ”Könet sitter i Hjärnan” beskrivet könsskillnader ungefär såhär:

  1. Det finns avgörande skillnader mellan merparten kvinnor och merparten män inte bara i kromosomhänseende utan också i uppbyggnaden av hjärnan
  2. Gränsena mellan populationen kvinnor och populationen män är dock glidande. Det finns många individer som ligger mellan typiskt manligt och typiskt kvinnligt.

Varje individs personlighet  och identitet sitter i hjärnan.  Man kan hitta skillnader mellan typiska kvinnohjärnor och typiska manshjärnor men det är mycket svårt att utifrån detta dra långtgående slutsatser om vad som gäller för alla kvinnor eller alla män.  Skillnaden inom grupperna är helt enkelt för stora.

Diskriminering är, i sin bredaste definition, när en person eller grupp av personer gör åtskillnad mellan olika människor, inte på grund av meriter eller kvalitéer utan på grund av mer grundläggande egenskaper, delar av den diskriminerades identitet.

Frågan är om dessa biologiska faktum motiverar de olika villkor som män och kvinnor lever under?   Tja, inte vet jag världen är inte rättvis. Det jag kan något litet om dvs näringslivet, måste i vilket fall som helst ta alla chanser som finns till förbättring och utveckling. I företagen är det människor som gör jobbet och att inte se till att företagen får den mest kompetenta personen på varje post visar på dåligt ledarskap. Så länge bolagen uppvisar en våldsamt sned könsfördelning i förhållande till befolkningen kan man med fog misstänka att det är andra överväganden än de kompetensmässiga som styr.  Så länge rapporter om lägre löner för samma jobb alltid gäller kvinnor så finns det bevis för att kompetensen värderas olika.  Om våra folkvalda politiker inte tycker att detta är ett problem är det upp till väljarna att säga sitt nästa år. Det förefaller dock något underligt att en metod som politikerna själva använt sig av -varannan damernas – inte skulle kunna vara tillämpbar i näringslivet. Är det inte risk för att  manliga politiker diskrimineras?

Verklig jämställdhet kan inte tvingas fram utan måste utvecklas inifrån med hjälp av övertygelse, enighet och öppenhet. En styrelse eller en ledning blir inte bättre bara genom att vissa kvoter uppfylls. Det handlar istället om att finna en balans. Extern reglering och lagar kan vara en hjälp men är inte tillräckligt.

Marcus Svensson skriver insiktsfullt i Smålandsposten:

Förklaringar till den ojämna fördelningen i börsbolagens styrelser finns det annars gott om. Eftersom osäkerhet och oförutsägbarhet är något som följer ledarskap tenderar personer i ledande ställning, ägare såväl som chefer, också att välja ut personer som liknar dem själva till ledande befattningar. I den meningen förekommer det redan könskvotering i bolagsstyrelserna. En annan faktor är att en kvinna kan ha svårt att identifiera sig i en roll som traditionellt sett innehas av en man.

Denna dolda successionsordning i näringslivet finns det all anledning att fästa uppmärksamhet på, även om den är av symbolisk karaktär. De verkliga utmaningarna på jämställdhetsområdet finns inte i styrelserummen, där det dukas delårsrapporter till mineralvattnet, utan i den dagliga verksamheten och i rekryteringarna till de tjänster som kan leda till framtida toppjobb

Det faktum att Maud Olofsson stänger dörren för lagstadgad kvotering verkar glädja många.  Det är ett välkommet klarspråk i en hett diskuterad fråga enligt PJAL i Svenskan. Han delar Näringsministerns inställning att det inte är staten som ansvarar för hur företagen leds. Det är en rätt märkvärdig inställning av två skäl.

  1. En stat som äger mellan 5 och 37,5 procent i fyra av landets ledande företag ska givetvis lägga sig i hur de leds.
  2. Staten har ett stort ansvar för näringslivet och de svenska bolagen genom att sätta det ramverk som reglerar verksamheten.

Det är till stora delar politikens uppgift att besluta, diskutera och revidera  ramverket. Företagen idag styrs i stor omfattning av en rad lagar som för PJAL troligen framstår som ingrepp i äganderätten. Men det finns också många områden där vi inte har regler för företagen. Det är t ex inte förbjudet att ett företag har barnarbetare anställda i så länge barnen inte jobbar i vårt land. Företagen är inte ens skyldiga att ha en intern uppförande kod som förhindrar brott mot mänskliga rättigheter. Inte heller har vi i Sverige en lag som säger att man måste ha ett visst antal handikappade anställda (i Tyskland finns däremot en sådan lag).

För många företag är numera mångfald och jämställdhet ett självklart fokusområde eftersom det är så viktigt att styrelse och ledning förstår och agerar utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Detta gäller dock inte alla. Fortfarande finns det ett sextiotal börsnoterade svenska företag som är gravt i otakt med tiden och som helt saknar kvinnor i styrelsen.

silverI Studio 1. diskussionen om ämnet idag deltog Fredrik Federley (för dagen iförd silverskor), Gunvor G Eriksson och jag.  I sak tyckte vi nog rätt lika men jag lyckades i alla fall få till ett litet gräl med Fredrik. Han tycker att det räcker att staten har agerat i de helstatliga företagen, jag tycker att staten inte är fullt trovärdig förrän de även sätter ner foten i de delägda börsnoterade.

Annat ljud i skällan är det i kommentatorsfälten. Av de ca 150 kommentarerna so far är de flesta helt inne på Mauds linje.

Signaturen Styrelsekvinna har t ex skrivit det här på DI.se:

Det värsta med er dumfeminister är att det ända ni bevisar med era krav på kvotering är att ni inte kan nå målen i fri konkurens. Jag är så trött på medsystrar som skyller sina tillkortakommanden i yrkeslivet på sitt kön.Ta er i kragen och hugg i. Det näst värsta är att når ni era mål undergräver ni det mandat som vi som klarat kunkurera oss fram sitter på.

Signaturen Styrelsekvinna får gärna ta kontakt med mig och utveckla sitt resonemang.Jag är så nyfiken på dina erfarenheter. Hur gjorde du när du tog dig i kragen och högg i? carina.lundberg.markow@folksam.se

All about the money

Är det rimligt att pensionsinbetalningar är större än lönen? Än en gång är det SEB:s VD:s villkor som är uppe till offentlig diskussion. Nu är Falkengren inte ensam om att få pensionsavsättning i förhållande till rörlig lön. Nordea Clausen har ett liknande upplägg. Dessutom har båda två sin pension garanterad livet ut.  Förra året tjänade Clausen ca 11,5 Mkr. Ser man till dessa två bankers resultat de senaste åren framstår ersättningen som, tja vad ska man säga, generös? Men spelar det någon roll då, för oss vanliga dödliga alltså? Ja, det gör det faktiskt. Inte idag eller i morgon men resten av vårt liv. Det är VD:arna som ska dra ihop cash til vår pension.

Vändpunkter i ekonomin har visat på vilka risker som är förknippade med dålig bolagsstyrning och svaga eller korkade ägare. När konjunkturen stiger och ekonomin expanderar är nästan alla nöjda och glada trots att kursuppgångarna tenderar att bygga bubblor om och om igen. När sedan dessa brister och ekonomin kollapsar avslöjas brister i bolagsstyrningen. Journalister, aktieägare och politiker – inklusive Sveriges finansminister Anders Borg– tuggar fradga över marknadens misslyckande. Detta mönster har under min tid som ”marknadsaktör” upprepats minst tre gånger – 1987, 2000-2001 och 2008. Varje gång har svagheter i styrningen av bolagen avseende löner, risker och expansion använts som förklaring. Hur mycket ska en VD få tjäna? Känner styrelserna inget ansvar? Har vi en utbredd girighetskultur i näringslivet? En vanlig förklaring är att Europa importerat problemen från USA men samtidigt glömmer man då bort att ingen har tvingat de svenska bankerna till att följa John.

Företagsledare anlitas för att försvara aktieägarnas intressen. Ledningen ansvarar för att aktieägarna ska få en rimlig avkastning på sitt investerade kapital. Så långt är alla överens. Problemen dyker upp när själva avkastningen ska definieras. Exakt vad är det som ska premieras? Kursutveckling, försäljning, vinst per aktie eller totalavkastning? Ännu mer komplicerat blir det när man ska bestämma på vilket sätt den extra ersättningen ska betalas ut. Som optioner eller aktier, rörlig lön, bonus eller pension?

Med bolagsstyrning menar man ofta områden såsom styrelsens sammansättning, röstregler, take-over bestämmelser och likabehandling av aktieägare. Här är regelverk och praxis omfattande och detaljerade. Beträffande den kritiska frågan kring ersättningsystemen saknas däremot nästan helt ramverk. När ”betalning efter prestation” konstrueras på fel sätt och chefer har incitament att ta för stora risker spelar det inte så stor roll hur bra man är på att styra bolagen för övrigt.

Human Capital Strategy and Compensation Philosophy : Establish performance-based compensation programs tied to annual and long-term Company, business unit and individual goals, which are structured to align the interests of employees with those of stockholder (Lehman Brothers’ 2008)

Det hjälper alltså inte att man har goda föresatser. De kritiska frågorna som måste ställas  är:

  • Vad vi man uppnå?
  • Hur ska resultatet mätas?
  • Hur ska de betalas ut?

Sen kan man kanske se det som ett tecken på Jämställdhet att en kvinnlig VD granskas på samma sätt som en manlig.  För inte är det väl så att det är roligare att granska Falkengren hårdare för att hon är kvinna?

Hade lördagsintervjun med finansminister Borg i öronen medan jag knödde mig fram vid en loppis mitt ute på den Skånska tundran. Tappade faktiskt koncentrationen en aning när han plötsligt kläcker iden om att Finansinspektionen ska kolla och godkänna bankernas bonussystem.

– Man kan inte bara titta på kortsiktig lönsamhet när man sätter bonusarna. Det andra är att man måste väga in hur stora risker man tagit. Tar man väldigt stora risker och tjänar pengar så är det naturligtvis en inte fullt så imponerande prestation. Det tredje är att systemet måste ta in samhällets intressen av stabilitet. Så jag tycker att det naturliga vore att bankerna i sin rapportering till Finansinspektionen fick lämna in sina bonussystem, att man utvärderar dem utifrån de här kriterierna och att Finansinspektionen har det som en del av sin tillsyn.

Det första med kortsiktig lönsamhet begriper man ju. Resonemanget ligger väl i linje med vad Sarkozy och Merkel kommer att föreslå vid ministermötena i höst.

ABMen det andra?  Menar han att ersättningsnivåerna bör riskjusteras? Vanligtvis finns det en stark korrelation mellan risk och avkastning. Större risker ger större vinster eller förluster. Alla banker är mer eller mindre i riskbranschen. Trixet är att kunna värdera dessa risker och att matcha dessa mot det egna kapitalet. Många risker är idag ”betygsatta” på så sätt att olika låntagare sätts i olika riskklasser. Höga risker ger höga riskpremier och drar därmed mer kapital. Mycket av de finansiella institutens rapportering bl a till inspektionen går ut på att just detta. Det här med riskbedömning är emellertid ingen absolut vetenskap utan bygger på en rad historiska antagande. Detta har vi alla bittert fått erfara under den finansiella jordbävningen. Det är många som är kallade  men få är utvalda när det gäller  att bedömma risker.  Med nuvarande system med fri bonussättning är det ägarnas ansvar att ytterst ta ansvar för vilka risker man kan tillåta. Här har uppenbarlige de flesta aktieägarna i bankerna misslyckats och istället har regeringar och finansministrar fått rycka in när krisen var ett faktum. Att detta skulle avhjälpas genom att ersättningssystemen i förväg ska skickas in till inspektionen för godkännande kanske låter bra i en finansministers öron men sätter han inte lite väl hög tilltro till juristgänget på Brunnsgatan?  Hur ska dessa kunna bedömma om bonussustemen hotar den finansiella stabiliteten? Och om de har fel, vad händer då?

Kanske har Borg den planerade Super Finans Inspektionen i åtanke. En sådan tillsammans med nationella inspektioner skulle självfallet kunna sätta upp tillämpningsföreskrifter för bonusar. Kommissionen, CEBS,  har tagit fram ett antal kriterier och som  man menar skall var uppfyllda för att ersättningar skall vara förenlig med sund bankverksamhet.

Principerna innebär i korthet att ersättningspolicyn skall:

  • Vara i linje med företagets och individens mål
  • Genomlysning gentemot interna och externa intressenter
  • Kontroll när det gäller tillsyn och beslutsfattande
  • Mätbara prestationer
  • Proportionalitet mellan olika typer av ersättningar

Låt oss hoppas att det var detta han hade i tanken. Principerna kan tyckas vara rätta och rimliga även om inte alla ägare delar denna uppfattning. Det bästa hade varit om aktieägarna hade tagit ett större ansvar för systemen, tillsammans eller var för sig. Här skulle pensionspengarna verkligen kunna göra skillnad.

Dont call us, we call you

headIdag  jobbade jag nästan hela dagen med att förbereda en telefonkonferens med ett tyskt bolag. Jag läste på  noga. Äntligen hade lyckats boka tid med just detta bolags Mr Big Sustanibility. Har försökt några gånger förr men hela tiden hamnat hos hans hårt prövade sekreterare Stefanie istället. Kl 3 var det äntligen dags att knappa in sig. Tror ni han var där? Icke sa nicke. Istället fock jag tala med hans snorkiga assistent Dimitri.       – Herr Mister Big S is in a very very very importante meeting so Frau Markow you have to wait until he call you

Piggnade dock till när jag hittade det här på Twitter. Kan det vara min Mr B S?  Den kommer från den här roliga bloggen. Lyssna och njut!

READ  BELOW BEFORE LISTENING

The story is this:  a girl was out with friends having drinks on King St (in Toronto ).  This guy approaches her and won’t leave her alone -saying how cute she is. She finally gives in  and hands the guy her business card to get rid of him. 
The attached  is an MP3 file of not one, but TWO voicemails this guy left. This goes down  in the history books – especially the second voice mail. 
After hearing them you can clearly see why she didn’t call him back 
– instead  she called in to the Z103.5 morning show & had them play this on the air. 
Ladies: He is out there… :) 

 

 

Bankernas bonuskultur kommer att diskuteras på höstens G20 mötenDiskussionsledarna är inte vilka som helst.

SarkozyNicolas Sarkozy, Frankrikes president, har uppmanat till en rad initiativ för att begränsa överdriven belöningar t ex  en övre gräns för hur stora bonusar ska kunna vara, skatter på bonusutbetalningar  samt regler för att begränsa den totala bonuspoolen så att de står  i proportion till bankernas intäkter. ”-Jag vill att banker som inte följer reglerna ska straffas”, säger Sarko. I Frankrike kommer två tredjedelar av bonustilldelningen hållas inne i  upp till fem år. Och om bankerna går back ska de inte betalas ut. 

Angela Merkel sade i en tysk TV-intervju i går  ”det är verkligen irriterande  vissa banker behandlar bonusfrågan precis på samma sätt som innan finanskrisen”

Tillsammans kommer dessa två att uppmana sina kolleger på G-mötena att sätta press på de nationella bankerna.

Stackars Fredrik och Anders som kommer att få förklara varför den delstatliga svenska banken låter bonusregnet strila i takt med höstregnet.

Latin Lover

980336_non_gode_limmunita_ecclesiasDet har bildats en ny aktieägarförening för Swedbank läser jag på e24.  Främsta punkten på dagordningen är tydligen vem som ska ha förtroendet att vara styrelseordförande i det börsnoterade bolaget.  Ordförande i föreningen  är enligt e24 Thorwald Arvidsson.  Spännande att  Thorwald Arvidsson har tid att engagera sig i ännu en organisation vid sida av vice ordförandeskapets i Teliasoneras aktieägarförening och partisekreterarskapet i Pensionärspartiet.  För oss som frekventerar bolagsstämmor är Thorwald en välkänd profil som ofta håller originella inlägg på stämmorna,  gärna tryfferade med latinska citat.  De kommande extrabolagsstämmans huvudnummer är den föreslagan nyemissionen och frågam är om ordförandefrågan rent juridiskt platsar. Men visst är det kul med angagerade aktieägare. Om Stålberg funderar över hur Thorwalds inlägg lämpligast ska bemötas så kan han ju konsultera Anders Igel. Igel har haft rika möjligheter att studera retoriken från sin teliatid.

Live in fearSka börja blogga i moderskeppets regi.  Trogna läsare kommer att känna igen sig. Det ska fortfarande vara en bråkblogg. Det kommer till minst en mycket bråkig pingvin. Det är dock inte riktigt dags ännu men snart.

Ett huvud utan kropp

david_carnegieI veckan var det bolagsstämma i Carnegie igen. I det nygamla D.Carnegie, dvs de spillror som återstod sedan staten tagit det staten ansåg tillhöra staten.  Stämningen är dämpad men inte uppgiven. Det filas på processen som kanske kanske kan ge tillbaka något av det värde aktieägarna är övertygade om att de har blivit snuvade på. Bolaget är tomt och ödsligt och det enda som finns kvar är huvudet av den gamle David Carnegie. 

logo

 

 

toppbild_1_logoSen finns det ju ett Carnegie till. Det gamla vanliga Carnegie som innehåller allt det aktieägarna trodde att de ägde.  Det verkar vara ett företag som sjuder av liv. Ny ledning, ny styrelse, nya ägare och en helt ny stil trots att mycket är sig likt.

magfald_intervju1Det händer allt som ofta att jag har synpunkter på olika företags samhällsansvar. Det handlar om miljö, klimat, belöningssystem, jämställdhet, etik och hållbarhet. Ibland har jag tom konkreta tips om vad de skulle kunna förbättra. Under Carnegiestormen hände det vid ett par tillfällen. Jag tyckte att man borde försöka föra in ett etiskt tänkande i verksamheten genom konkreta åtgärder som utbildning och strategiska ställningstaganden. Detta tyckte dåvarande ledningen var hysteriskt roligt och mycket naivt. Jag vet inte hur nya ledningen ställer sig men det värmer trots allt att man på hemsidan har en helt ny flik som heter Ansvarsfullt företagande. Där hittar man både miljö policy och statement om mångfald. Detta bådar gott inför framtiden och det ska bli spännande att se hur detta kommer att påverka företagskulturen och om det kommer att återge Carnegie något av dess forna glans. Det är bara tråkigt att de gamla aktieägarna inte får vara med om detta.  ‘

steglingJag har en lite konspirationsteori om varför egentligen det blev som det blev. Den går ut på att det gamla Carnegie fick bli ett exempel för androm till varnagel. Lite som på medeltiden när brottslingar halshöggs och steglades,  dvs likdelarna sattes upp på vagnshjul för att ruttna sönder, ätas upp av kråkor samt efter några månader rakas  ner i en grund grop på avrättningsplatsen . Allt i syfte att processen skulle vara avskräckande nog för att medborgarna skulle hålla sig på den smala stigen. Min teori är att det var ungefär ett sådant resonemang som låg till grund för statens hantering av Carnegie och dess aktieägare.  Om det nu var så verkar det haft en viss effekt. Aktieägare i olika förlustdrabbade banker har snällt pytsat in extra kapital när det börjat osa katt. Ingen bank verkar speciellt attraherad av att plötsligen få Bo Lundgren i porten hävdandes att det är han som bestämmer nu.

Så här i efterhand framstår de medeltida rättssystemet som barbariskt och omänskligt men på den tiden var det lagligt. Om det är lagligt det staten gjorde mot Carnegie återstår att se. Än så länge tyder det mesta på att finansiell halshuggning är tillåten. Men för att detta ska bli accepterat även av Carnegies gamla aktieägare krävs det en betydligt större öppenhet i från myndigheternas sida. Det är dags att häva alla sekretesser och lägga papperna på bordet. Låt processen ha sin gång och låt prövningsnämnden få fatta ett beslut. Det var öppenhet och transparens som saknades, gör inte om samma misstag.

Jag vet vad jag gjorde vid lunchtid för nitton år sedan den 3 oktober 1990. Jag satt i en malmstenssoffa i direktörsmatsalen på S-E-Banken och drack kaffe när en av bankens många vice VD:ar kom instörtande genom dörren och hojtade –Nyckeln har ställt in betalningarna! Det här kommer att leda till en stor kris! Finansbolaget Nyckeln hade börsstoppats någon vecka tidigare på grund av att aktien föll som en sten efter det att stora kreditförluster i London hade uppdagats. Finansbolagen finansierades på den tiden via olika typer av marknadsbevis och reverslån.

Köp på Bokia

Köp på Bokia

Marknadsbevisen, som uppgick till ca 25-30 miljarder handlades friskt på marknaden. Det utbröt i det närmaste panik bland aktörerna, fonder och institutioner, ingen ville sitta med svartepetter och hela företagscertifikatmarknaden havererade. Bankerna var ännu mer panikslagna eftersom det var uppenbart att svartepetter hade permanent uppehållstillstånd i deras kreditportföljer. Om detta och om vad som hände före och efter kan man läsa i den mycket intressanta boken ”Jacobs Stege” skriven av Jacob Palmstierna.

Jacob Palmstierna är en legendarisk bankchef som började sin karriär i Wallenbergsfären. När han stod på toppen av sin första karriär var han VD i Skandinaviska Enskilda Banken. Hans mormor var Rut Wallenberg, syster till häradshövdingen Marcus Wallenberg.  I slutet av 80-talet misstänktes han för skattebrott i samband med husaffärer. Trots att han så småningom blev friad raserades hans ställning totalt, han blev ovän med sina Wallenbergska släktingar och tvingades bort från banken. Så här i efterhand har vi som skattebetalare anledning att prisa hans olycka eftersom den ledde till vår gemensamma lycka. Detta genom att han via sin insats i den statliga krisbanken Nordea var med och räddade stora värden åt oss alla. Jacob skriver utförligt om alla turerna i 90-taletsbankkris. Dessa var både dramatiska och ibland hjärtlösa. Det är smått ironiskt att JP och Nalle Wahlström ”lyckades” med att få Erik Penser att ge upp och kasta in handduken när JP:s efterträdade i SEB misslyckades med samma taktik i Nyckeln när de försökte tvinga Anders Wall & CO att ställa upp och ta ansvar för företagets förluster. Det är kanske att gå för långt men jag kan inte låta bli att fundera över vad som hade hänt om inte Wallenbergarna hade motat bort en av ”Wallenbergandans” främsta kulturbärare och det i stället hade varit JP som hade skött ”förhandlingarna” med Nyckelns huvudägare, då en gång för länge sedan? Hade den svenska bankkrisen utvecklats på samma sätt? Hur mycket betyder en person? Hade det ens funnits en halvstatlig svensk bank vid namn Nordea eller hade det bara varit ett svart hål i statskassan?

JPHur som helst är JP en intressant person. Min egen erfarenhet av honom är begränsad men jag har trots allt träffat honom vid några tillfällen. Det var under perioden mellan hans två karriärer. Han satt inhyst på den sk ”Elefantkyrkogården” på Birger Jarlsgatan. Han var väldigt offside och ägnade bl a sin tid åt några större stiftelser. En av dessa var kund på den avdelning inom SEB som jag var chef för. Det ingick då i mina förpliktelser att vid några tillfällen följa med den kundansvarige upp till JP för avrapportering. Dessa besök följde en bestämd ritual. Vi fick göra en föredragning för JP alltmedan han satt tillbakalutad och långsamt förde fingertopparna emot varandra. Stämningen var spänd och vi drog nervöst igenom agendan. Vi hade all anledning att känna oro för så snart han misstänkte minsta lucka i presentationen log han ett sardoniskt leende och kom med en dräpande tillrättavisning. Jag blev faktiskt smått förbannad på karl när jag upptäckte hur han njöt av att klippa till. Även efter många år mindes jag honom som en elak jävel. Jag insåg förstås att detta var en ofullständig analys av JP som person men inte förrän jag läst hans memoarer har jag förstått att jag hade bode rätt och fel. Läs själva och möt en sammansatt person som det är svårt att inte förstå och tycka om.

fackjofingretFörra hösten medverkade han i Janne Josefssons ”Debatt” på temat bankkris. Janne J frågade honom vad det berodde på att dagens bankdirektörer fick så mycket mer betalt än vad han fick under sin glans dagar. JP log då sitt sneda leende och de vassa huggtänderna glimmade till och sa – Det måste bero på att de är så mycket skickligare än vad jag var. Ironi när den är som bäst.

shutterstock_10314562_crop380wBurma kategoriseras av OECD som ” ”weak governance zone ” med svaga institutioner som genom sin brist på styrning inte bidrar till att ekonomisk och social utveckling.

Att utländska företag är verksamma i landet kan bidra till att öka välfärden lokalt. De kan också bidra till överföring av teknik, kunskap och internationella normer för mänskliga rättigheter till det burmesiska samhället. Nackdelen är dock att investeringar också kan bidra till att förstärka det befintliga systemet. Att göra affärer i denna typ av högriskland ställer därför särskilda krav på företagens etiska riktlinjer med tillhörande styrsystem. Företagen bör anstränga sig för att undvika att bli en del av regimens förtryck till exempel genom att ha riktlinjer och kontroller på plats. I de fall en pensionsfonds investeringar har verksamhet i känsliga länder är en dialog med företag om deras beredskap att avvärja ett brott mot internationella konventioner viktig. Det är därför viktigt att utvärderar  i vilken utsträckning företaget bidrar till utvecklingen av samhället, och i vilken utsträckning företaget använder sin närvaro påverka landet i positiv riktning. 

Det franska bolaget Total SA är tillsammans med sina dotterbolag och filialer, ett integrerat olje- och gasbolag med verksamhet i mer än 130 länder. TOTALT bedriver verksamhet i alla delar av oljeindustrin, inklusive olja och gas prospektering, utveckling och produktion, flytande naturgas, LNG och raffinering, marknadsföring och handel och sjöfart i råolja och petroleumprodukter.

I jämförelse med många andra oljebolag är Total rätt bra på att hantera miljöfrågor men är svagare inom områden som rör människan.  De ligger på en medelnivå beträffande social beredskap. Detta innebär att de varken är särskillt bra eller särskillt dåliga. De rapporterar dock regelbundet och har policys och program som rör hälsa och säkerhet, mångfald, föreningsfrihet, löner, tvångsarbete, säkerhetsförfaranden, engagemang, korruption och mänskliga rättigheter i leverantörsledet. Bolaget har undertecknat FN: s Global Compact. Total gör en hel del men kan trots detta bli bättre. 

Det största problemet med Total rör inte företagets egen verksamhet utan hänger  istället ihop med  det faktum att de har verksamhet i ett av världens värsta diktaturer – Burma. Kritiken har varit hård mot Total just pg av deras Burma verksamhet, både från investerare och från samhället i övrigt.

 Av de 2500 personer som arbetade på Yadana oljeledningsprojekt är ca 2 200 burmesiska medborgare. Alla var vuxna, frivilliga avtal arbetstagare.  Förhållandena för arbetarna är goda för att vara i burma. Företaget har vidare organiserat ett lokalt utvecklings- och hälsovårdsprogram med  läkare och sjukvårdare men också veterinärer och agronomer. De arbetar med malariaekämpning, Aidsprevention och spädbarnsvård. Total finansierar också skolor i regionen för ca 9000 barn samt diverse infrastruktur projekt som t ex vägarbete.

1463207044_745d0bc51a_oI det fall Total skulle lämna Burma, så finns det en uppenbar risk att de skulle ersättas med ett annat bolag som kanske inte har samma sociala och etiska normer. Då skulle inte militärregimens inkomster påverkas, men det skulle kunna medför mycket negativa effekter för den lokala befolkningen i regionen som under årens lopp har blivit allt mer beroende av detta externa stöd.

Den svåra etiska frågan just nu är om det tillspetsade läget kring Aung San Suu Kyi situation ska leda till att alla ansvarsfulla investerare i Total ska kräva att de ska avveckla burmaengaemanget. Är det rimligt att lämna de 9000 skolbarnen och deras familjer  åt et ovisst öde? Är det troligt att frihet och demokrati främjas pg av att Total lämnar Burma?

Ett sätt att slippa ta ställning är att hoppa av som ägare av Total. Men är inte detta rätt fegt? En engagerad ägare är väl ändå bättre än en oengagerad?

Det politiska systemet i västvärlden har äntligen börjat reagera. Men räcker det för att en förändring ska bli möjlig?

Free_Burma_1

shootfootorigfinal2

Vi har sett det förut. Specialistavdelninar inom finansiellabolag som gör exeptionellt goda resultat på kort sikt medan resten av firmans resultat försvunnit ner i ett svart hål. Specialisterna får bonus, resultatlön, tantiem, gratifikationer eller kort sagt rejält med flis medan kolleger får sparken och aktieägare indragen utdelning och vesen kursutveckling.

Är detta rätt? Tja, i rent juridisk mening så är det självklart att en ingången löneöverenskommelse ska hållas men dessa firmor får ofta betala ett högt pris när de håller vad de lovat sina specialister. Som skäl för att ha denna typ av ersättningar framförs ofta att ” det är praxis i branschen” och ”vi måste ha det såhär för att kunna konkurrera om de bästa medarbetarna”. Det ska med andra ord löna sig för firman och dess aktieägare.  Det förefaller vara en logisk tankekjedja; hög lön, attraktiv arbetsplats, nöjda medarbetare som jobbar skjortan av sig borde ge hög vinst och därmed klirr i aktieägarnas kassa.  Problemet är bara att det inte finns många exempel på att detta resonemang stämmer. Hela den finansiella krisen motsäger resonemanget.

Det som är bra är att det kommer fram i ljuset genom att man numera redovisar rörliga löner tydligare. Bonus är nämligen som champinjoner, de trivs bäst i mörker.

arne300Bonusproblemen är dock inte ett isolerat Swedbank eller SEB problem. Det finns i hela branschen fortfarande system som inte riktigt håller för att lyftas fram i ljuset. Systemen måste helt enkelt konstrueras om. Konstigheter som att specialister kan lyfta bonus pg av ett kortsiktigt tradingresultat i egen portfölj framstår inte som speciellt begåvat med tanke på vad som hänt i firmor som förfinat just sådan system. Att ge en VD möjlighet att pensionera sig vid 55 års ålder med en livsvarig årlig pension om 8 millar är nog en variant som SHB:s egen seglande Arne von Anka kommer att få vara rätt ensam om.

1680368076_e3fe8c9acaSom aktieägare och pensionssparare vill jag ha ändamålsenliga belöningssystem som premierar långsiktig relativ överavkastning inte kortsiktigt speck eller vansinnes utlåning. Jag tror att de firmor som har modet att införa dessa enkla principer kommer att bli vinnare. Det är nämligen inte alltid snabbvägen är den snabbaste. Vetenskapsradion rapporterade idag om några matematiker  vid Princeton som hade räknat på om det verkligen lönade sig att ta rullbanden fram till gaten på flygplatser. Det gjorde det inte, det går snabbare att gå bredvid!

För övrigt tyckte min man att det var hysteriskt roligt när han kikade över min axel och såg att talespersonerna för två av bankerna heter Back och Backtemar. Passande namn tyckte han och skrattade rått trots att jag försökte intyga att båda herrarna är hederliga och begåvade.

img_main_aboutÖkar eller minskar antalet kvinnor i näringslivet? Man kan ju undra när det i Svenskt Näringslivs register över 55 000  medlemsföretag kan utläsas att det på tio år har  skett en ökning av andelen kvinnliga chefer  från 16 procent till 28 procent. Ännu fler damer blir det när det även  mellanchefer och arbetsledare räknas in.  Dessa siffror motsägs av statistik som Women´s Business Research Institute har vaskat fram ur  Postens adressregister (PAR) med 850.000 personer i befattnings­registret. I denna minskar andelen kvinnliga  chefer från 32 frocent 2004 till 25  procent 2008. Hur hänger detta ihop?

Det faktum att SN kollar på företag medan Wombri på individer och att det är två olika typer av databaser är troligen en förklaring.  Vi kan utgå ifrån att de identifierar gruppen kvinnor på samma sätt men troligen är det olika definitioner vad som betraktas som chef. Men titta än en gång på statistiken. SN hittar 28 procent kvinnor Wombri 25.  Är detta en siffra att vara nöjd med?

Board_art_400_20080723130910I Folksams Jämställdhetsindex 2009  tittade vi på de största företagen och jämförde med 2004.  Jämförelsen visar att jämställdheten totalt sett ökat i företagen. Men det är endast några av bolagen som står bakom den positiva förändringen. Fem bolag har till och med ett sämre resultat i år än 2004.  Om utvecklingstakten i framtiden ser ut som den gjort i genomsnitt de senaste fem åren tar ytterligare 20 årinnan bolagen har en jämn könsfördelning i styrelserna och hela 70 år innan det blir en jämn könsfördelning i ledningsgrupperna.

Lite gullig är dock SN vice Vd:n Christer Ågren som till Ekot säger:

Christer__gren_J_nk__16725d– Speciellt i branscher med stor mansdominans så tror jag att det handlar om att verkligen bli sedd, att de manliga cheferna och kollegerna ser en som kvinna.

Här hamnar första foten i pottan. Se en som kvinna? What?

 

 

Sen placerar han med stor träffsäkerhet den andra i pottan bredvid.

Jag tror att det ligger en del i det som alla säger, att man har lättare att se och känna igen någon som är likadan som man själv. Tillhör man då en minoritet så måste företaget anstränga sig att se alla på samma sätt.

Vem är det han tycker ska anstränga sig? Minoriteten dvs kvinnorna eller majoriteten dvs männen. Kvinnor är inte en minoritet även om man kan tro det ibland. 

 I de börsnoterade bolagen arbetar faktiskt 36 procent kvinnor. Pratar han bara om mansdominerade branscher då är frågan var ansvaret för att bli sedd ligger. Han skulle t ex kunna säga att ledningarna i mansdominerade företag måste anstränga sig för att se kompetens även bland kvinnor. Men det väljer han att inte göra.

För alla kvinnor som blir deprimerade över sakernas tillstånd kan läsa ”15 typer av kvinnor” skriven av psykologerna Mattias Lundberg och Anders Wahlberg.

N%c3%a5gra%20bilder%20fr%c3%a5n%20Almedalen” Nyligen uppmärksammades att en del banker jämfört sin fondavkastning med index som inte inkluderar utdelningar.

Det är precis som med köttfärs: det måste vara rätt information till konsumenten, var min självklara reaktion på det avslöjandet.” 

Det var detta citat från förra året som gjorde att jag började hoppas på en finansmarknadsminister värd namnet. Just information till kunder och sparare ligger mig varmt om hjärtat allt sedan min tid som fondbolags VD. Jag tillhör dem som tror på att människor kan fatta rationella val även beträffande sin pension. För att kunna fatta kloka val krävs det dock att informationen är tydlig och lätt att ta till sig. Hög risk ska framgå, låg lika så. Är det en etiskfond så ska det vara lätt att se vilken etik som ligger tillgrund för urvalet och hur etiken påverkar fondinnehavet.  I Almedalen flaggade han också för att det kommer en förändring i den flyttskatt som hindrar svenska fondsparare från att byta fonder.

Men det är inte detta som jag tycker är mest spännande med denne politiker utan istället hur han tydliggjort AP-fondernas ansvar som ägare genom det nya ägardirektivet.  Enligt en initierad källa så ”hastades”  ägardirektivet fram av regeringen. Odell håller inte med om detta och jag är böjd att tro honom.  Jag tror att de visste vad de gjorde och att det är ett viktigt steg mot en gemensam uppfattning kring vilka krav fonder och pensionsförvaltare ska ställa på börsbolagens ersättningssystem. 

Ägardirektivet ska sättas i samband med de principer för ersättning EU Kommissionen, CEBS,  tagit fram och som skall var uppfyllda för att ersättningen skall vara förenlig med sund bankverksamhet.

Principerna innebär i korthet att ersättningspolicyn skall:

  • Vara i linje med företagets och individens mål
  • Genomlysning gentemot interna och externa intressenter
  • Kontroll när det gäller tillsyn och beslutsfattande
  • Mätbara prestationer
  • Proportionalitet mellan olika typer av ersättningar

CEBS beslut innebär att principerna skall vara införda före utgången av tredje kvartalet 2009. Tillsynsmyndigheter som inte infört principerna skall ange varför så inte skett enligt principen ”comply or explain”.

Kommissionen har antagit två rekommendationer som avser ersättningar. Den ena utgör ett komplement till tidigare utfärdade rekommendationer om ersättningar till ledande befattningshavare i börsnoterade bolag medan den andra är en ny rekommendation om ersättningspolicy inom finanstjänstesektorn. De båda rekommendationerna åtföljs av ett gemensamt meddelande där kommissionen utvecklar motiven för rekommendationerna.

De två rekommendationerna utgör en första etapp och innehåller en rad rekomendationer. ;edlemsstaterna bör se till att företagen tillämpar när de utformar och tillämpar en lönepolitik som belönar långsiktig hållbar utveckling. För att reformen på området ska bli framgångsrik krävs en regelrätt kulturell förändring på de berörda företagen. Genom att lägga fram sina rekommendationer nu söker kommissionen uppmuntra företagen att tillämpa principerna om hållbar ersättningspolicy, när de ser över sina anställningskontrakt för 2010.  Källa Fondhandlarföreningsns Nyhetsbrev nr 6 2009

Dessa rekomendationer ska dessutom följas upp med lagstiftningsåtgärder.

Mycket litet har hittills rapporterats i frågan i Sverige. Fokus gjorde en intressant intervju med Martin Andersson, chef för Finansinspektionen i våras.

Under Sveriges EU-ordförandeskap till hösten kommer vi att ha en särskilt central roll…Sverige kommer att driva frågan om en europeisk finansinspektion under EU-ordförandeskapet så att den kanske kan införas redan nästa år.

Kommissionens direktiv kan läsas här. Vad man säger är att som steg ett rekommenderar man företagen till självreglering. Steg två innebär lagstiftning. Först för banker och andra finansiella företag sedan överväger man att lagstifta även  för andra noterade bolag.

I rekomendationerna för alla bolag är de viktigaste punkterna:

  • Ersättningspolicyn är central
  • De ledande befattningshavarnas ersättning ska tjäna som riktmärke för alla ersättningar i ett företag
  • Det ska finnas en gräns (2 år)  för avgångsavederlag och sådan ska inte betalas ut vid misslyckanden.
  • Det ska finnas  en stark kopplingen mellan lön och resultat.
  • Det ska finnas en balans mellan fast och rörlig lön. 
  • Rörliga delar ska omfattas av förutfastställda och mätbara resultatkriterier.
  • Det ska finnas en balans mellan lång- och kortsiktiga resultatkriterier.
  • Rörlig lön ska inte betalas ut direkt utan skjutas upp (3 år)  i tid.
  • Man ska kunna återkräva rörliga ersättningar som utbetalats på grundval av uppgifter som senare visat sig vara felaktiga. (Clawback kallas det)
  • Det är av avgörande betydelse att aktieägare och särskilt institutionella investerare använder sina rösträtter.
  • Styrelsen ska inte ha aktieoptioner.
  • Det ska finnas ersättningskommitter där ledamöterna kan området och som är oberoende från företagsledningen.

För bankerna gäller  samma men något hårdare bandage Den viktigaste skillnaden är att det det tillkommer myndighetstillsyn. Kreditinstitut och värdepappersföretag kommer att bli skyldiga enligt lag att ha en ersättningspolicy som är förenlig med en effektiv riskhantering, och tillsynsorganen kommer att kunna vidta åtgärder om kreditinstituten och värdepappersföretagen brister i detta hänseende:

  • Ersättningspolicyn i finanstjänstesektorn bör ha en lämplig balans mellan rörliga och fasta delar i ersättningen för att vara förenlig med och främja en sund och effektiv riskhantering. .
  • Ersättningens fasta del bör vara tillräckligt hög, så att personalen inte förlitar sig enbart på bonusen.
  • Den rörliga delen kopplas till prestation, och större delen av den bör utbetalas senare
  • Rörliga ersättningar bör uppfylla vissa prestationskriterier, som ska utformas så att det långsiktiga resultatet gynnas och den bakomliggande prestationen justeras för risk, kapitalkostnader och likviditet.
  •  Man ska kunna återkräva rörliga ersättningar som utbetalats på grundval av uppgifter som senare visade sig vara felaktiga.
  • Ersättningspolicyn bör utmärkas av öppenhet och insyn och vara tydlig, väldokumenterad och innehålla regler för att undvika intressekonflikter.
  • Detta innebär även att styrelsen ska ansvara för övervakning av ersättningspolicyns tillämpning för finansinstitutet som helhet, med lämplig medverkan av interna kontrollfunktioner, personalavdelningar eller experter samt aktieägare.
  • Styrelseledamöter och annan personal som utformar och tillämpar ersättningspolicyn ska vara oberoende.
  • Offentliggörande av ersättningspolicyn i finansinstitut är ett nödvändigt villkor för en effektiv övervakning.
  • Aktieägarna bör få akdekvat, tydlig och lättbegriplig information om ersättningspolicyn.
  • Tillsynsorganen ska, med hjälp av sina instrument, se till att de finansiella instituten i största möjliga utsträckning tillämpar principerna för en god ersättningspolicy och har en ersättningspolicy som är förenlig med en effektiv riskhantering.

Är det här att betrakta som ett ingrepp i ägande rätten? För min del har jag svårt att se det men jag är övertygad att vi kommer att få höra detta från några håll. Kollegiet för bolagsstyrning gnölar i sitt remisssvart och i sin årspapport. Kollegiet vill hellre ha den svenska modellen med självreglering.  Jo visst självreglering låter väl fint men med tanke på hur handlingsförlamad och i vissa delar rent motsträvig de svenska aktörerna har agerat så skulle det förvåna mig om självregleringen får ännu en chans. Verkar därför rätt osannolikt att just Sverige ska klara sig med självreglering om resten av unionen ska få lag och myndigheter på halsen.  Svenskt Näringsliv har ännu inte fattat galoppen utan tror fortfarande att det handlar om AP-fonderna.   Mats Odell och hans direktiv till Ap-fonderna fram står i ljuset av dessa förändringar som både framsynt och adekvat. Han kommer också att spela en viktig roll när det gäller att genomföra direktivet nu när Sverige har EU:s klubba i ett halvår..  Ett gott råd till denna Goa Gubbe är därför – Behåll hjälmen på, Du kommer att behöva den.

Beond Ericsson

Det var inte helt lätt att koncentrera sig på jämställdhet i TV-soffan igår när nyheten om att Svanberg lämnar över vd-posten.  Jag tror att han har velat gå vidare en längre tid men att det inte har varit läge förrän nu. Redovisningsproblem och finanskris har fördröjt det hela. Men att han skulle bli ordförande i BP var helt otippat.  Jag trodde faktiskt att vi istället skulle få se honom som ordförande i Ericsson.  Det är visserligen inte för sent ännu, han ska ju vara kvar i styrelsen som kofta åt sin efterträdare så han kanske blir överrock också. 

British_Petroleum_solar_panel_BP_moduleJag brukar hävda att suget efter att anställa svenska direktörer i utlandet är begränsat. Vi får se om detta är undantaget som bekräftar regeln eller om det är en ny trend. Jag tillåter mig dock att tvivla på att britterna skulle vara så desperata att de i velat mellan två svenska vd:ar inför denna rekrytering. BP är hur som helst ett spännande bolag vars stora satsning på alternativ energi ”beond petruleum” bådar gott. 2007 startade man en jättesatsning på 8 miljarder dollar över tio år på forskning kring nya energiformer.   I styrelsen har man både två kvinnor och en man med afro-amerikansk bakgrund och förra vd:n hade tom en pojkvän.

bp-party-may-2009-0033Svanberg med sin världsvana och diplomatiska profil kommer att passa fint in i gänget. Att han inte har någon bakgrund inom oljebranschen kommer inte att vara ett hinder. Det samma gäller nämligen för de flesta övriga i den styrelsen. Han kommer att få användning av sina diplomatiska talanger direkt vid nästa stämma. Nästan 40 procent av aktieägarna röstade mot ersättningspolicyn vid stämman senast. Han har också en tuff uppgift att tackla själva kärnaffären – olja. En sinande, hårt kritiserad energikälla. Oljesandsutvinningen, med alla sina miljöproblem, har redan varit föremål för intensiv debatt – och det är bara början. Bolagets engagemang i Papau, Indonesien är också ett problem att bita i.

Media börjar genast spekulera i att Svanberg ska falla i ”Svennis” fällan dvs få kritik och kicken.  Man oroar sig på e24 att engelsmännen ska var elaka mot honom. Det är ju gulligt och omtänksamt att varna honom för den stygga brittiska affärspressen. Här i svedala är vi ju så snälla mot varandra, eller? Risken för att Svanis ska få samma problem som Svennis är nog inte så stor. Svanis verkar nämligen inte ha några problem med att koncentrera sig på det ha ska göra. Lika lätt var det inte för Svennis som allt för ofta verkade ha tankarna längre söderut.  Vet ni förresten att man gjort en undersökning bland brittiska kvinnor och frågat om de skulle vilja ha sex med Svennis?  90 procent svarade Nej! ( Nej, inte en gång till)

 

7.48           Kvinnor får sämre löner och färre chefsposter än sin manliga kollegor – hur kan arbetsmarknaden bli mer jämlik? ANNA EKSTRÖM, ordf SACO, HENRY RAWET, ledarskapstränare och CARINA LUNDBERG MARKOW, Folksam.

Tomas-Ledin-1980210_214992bSlotten innan vi ska på är det Tomas Ledin. Då kan jag passa på att klaga på att han förstörde min fina titel med ”Du kan lita på mig, jag vet vad jag gör jag är inte bankdirektör- låt”.

Elda för kråkorna

Solkraft  är inte det första man tänker på under  en regning midsommar i skåne. Men eftersom jag ändå sitter och räknar på ett nytt plåttak av gigantiska dimensioner så har tanken ändå slagit  mig. Det borde vara ett hyfsat bra tillfälle att investera i denna kanske mest miljövänliga energiform.  Jag behövde dock inte fundera så länge för att komma fram till att en solenergianläggning är ett kostsamt nöje trots det bidrag man nu kan få. solpaneler blir därför ännu ett av de alla de fritidsprojekt som får läggas på hyllan i brist på tid, ork och pengar. Där finns redan dammen med koifiskar, galleri i det gamla stallet och kullerstensgård. Hur kan det vara så att alla dessa projekt ter sig så förnuftiga och överkomliga när man sitter invirad i en filt hemma i sin soffa i stan medan januari vindarna blåser kring fönstret? Väl på plats på det sk sommarnöjet framstår de som omöjliga och rent av onyttiga. Allt medan häckar och gräsmattor växer sig kämpahöga och traktens samlade kråkkolloni gapskrattande bara väntar på att få sätta i sig de svenska krusbär bara Sverige har.k

Läser Peter Kadhammars artikelserie i bladet om baltikum och bankerna. Det är en hel del pinsamma avslöjanden om champange utskick samma dag som Lehman kastade in handduken, privata flygplan och skräddarsydda kostymer. I dag beskriver han sina försök att få ordförande Stålberg att kommentera eländet. Det gick inte så bra.  Stålberg ville av någon anledning blicka framåt och inte bakåt. Som om nu framtiden kommer att bli så mycket bättre. Att  han inte vill prata varesig framåt eller bakåt med Kadhammar är inte så konstigt. Hans giftiga penna kan inge skräck i den tuffaste börsordförande.  Fråga mig. Kandhammar intervjuade mig en gång. Det slutade med att jag fick mitt proträtt i tidningen med två monterade horn i pannan. Rubriken löd – Djävligt dumt Carina. Men samtidigt är det tråkigt att maktens förhållande till massmedia har blivit så känsligt att det inte längre går att göra vissa intervjuer. Vi är nog rätt många som skulle vilja höra hur man resonerade i bankens styrelse då när man blåste på kreditröret till baltikum. Vad tänkte man? Hur trodde man att det skulle gå? Pratade man om erfarenheterna från svenska bankkrisen? Jag tror att man måste lära sig att tala offentligt om sina misslyckanden och inte bara om sina lyckade projekt. Lätt att säga men säkert svårt att göra.

Jag minns själv gammelbankkrisen på 90-talet väldigt tydligt. Götabankens fina reklamfilm ”Låna hos oss, Låna hos oss, Låna hos Götabanken” (Varför finns inte den på You tube?).  Jag blev ut sedd till bankdirektör 1990. Det ansågs på den tiden var väldigt fint. Tyvärr varade det inte särskillt länge. Tog bara något år innan krisen börja de härja och plötsligt var bankdirektör lika med skurk eller tom dubbelskurk. Spiken i kistan var när Ledin kom med sin ”Du kan lita på mig, jag vet vad jag gör jag är inte bankdirektör” Det är en låt som man kanske borde införa obligatorisk avlyssning på för bankstyrelser?

carl_bennet_220_147457sHar varit och lyssnat på eb diskussion om rörlig lön och bonussystem idag. Talade gjorde bl a Carl Bennet. Jag känner inte honom närmare men det jag har sett och hört om och av honom imponerar. Eftersom jag är både lat, sjuklig, kass bilförare och ofta överbokad åker jag en del taxi (alltid miljö, har en fin obruten serie sedan 1,5 år tillbaka). Vissa chaffisar är väldigt snacksaliga. Då händer det att de pladdrar på om olika ”kändisar” de har kört. Inte alltid i så väldigt positiva ordalag faktiskt. Ett par gånger har det hänt att vi kommit in på näringslivs gubbar.  Jag mins speciellt den chaffisen som ägnade en sen tur hem från någon avlägsen kursgård till att tala väl om Carl Bennet. Det var ingen ände på hur sympatisk han framställdes. Han kommer tydligen ihåg vad vissa chaffisar heter och just det exemplaret som körde mig hade tom fått en födelsedagspresent av honom. –Han är så fantastisk! Han behandlar en enkel taxikille som jag som en medmänniska.

Iallafall så hade Bennet en hel del kloka saker att säga om ersättningssystem. Här följer en sammanfattning:

När rörliga löner förbättrar  konkurenskraften är det något positivt. Företagen måste dock kunna förklara  uppläggen och stå för dem. I och med finans krisen kom många problem i dagen.

• Brist på transparens

• Konstigheter som att ett företag kan säga upp sora delar av arbetskraften, gån med kraftig förlust, ha en fritt fallande börskurs medan företagsledningen fortfarande får bonus.

Bennet menade att det behövs motkrafter  som ifrågasätter ersättningar.  Det behövs en livfull debatt för att skapa balans. Belöningssystemen måste präglas av gott omdöme och de ska främjar konkurrenskraften. När de gör det ska de finnas  – på alla nivåer.

  • Man ska akta sig för att belöna fel saker. T ex ge säljare bonus på orderingång.
  • Man ska kräva en extra insats.

Den rörligaa dele3n av lönen kan bli ett mycket bra och motiverande styrningsinstrument. Men ska användas med gott omdöme med balans och anpassas till bransch och göretag. Vissa företag passar det inte för tex andras pengar, försäkringsbolag. Där behövs istället en konkurrenskraftig fast lön. Den modell man väljerl kan vara olika men den ska vara mätbar, tydlig och lätt att förklara

  • Utbetalningar kan med fördel göras på lite längre sikt. Det är bra för acceptansen.
  • Man ska undvika uppdelning i en massa olika delar  där vissa får lön tre -fyra gånger.
  • Rörlig lön bör finnas på alla nivåer. Ägarna ska ge direktiv men styrelsen bestämma detaljerna.

 Så här långt blev jag nästan lika förtjust som chaffisen.  Kan inte låta bli att fantisera om hur det skulle kunna vara om Carl var ordförande i Svenskt Näringsliv.

Söta Gubbar

old_men_rock_tshirt-p235346977207488156t5tr_400Jag har alltid gillat gubbar.  Med gubbar menade jag tidigare alla snubbar som var äldre än jag. Numera är det sådana som är lika gamla som jag eller äldre.  Det har varit en stor tillgång för mig eftersom jag under hela mitt yrkesliv har arbetat tillsammans med ihuvudsak gubbar. I mina första chefsjobb hade jag ett antal mycket trevliga gubbar som medarbetare, ett helt gäng inte riktigt lika trevliga, men intressanta, gubbar som chefer och horder av gubbar som kunder. Det krävdes ibland vissa trix för att komma på gode fot med gubbgängen. Det gällde att alltid vara påläst och uppdaterad avseende vårt gemensamma område – börsen. Att alltid veta hur börsen öppnade, hur Dow och Nikke stängde, SEK/Dollar och ha någerlunda koll på mest omsatta. Kunde man det fick man viss respekt och de kunde tänkas eventuellt vara reda att lyssna på vad jag nu hade för ärende. Med tiden blev jag rätt bra på gubbrelationer. Ett absolut No No var att referera till dem eller deras kompisar som just gubbar. Att bli betraktad som gubbe gillar ingen gubbe. När  Darin kom tvåa i Idol för ett par år sen var det en annan ung kille typ 22, som vann. Min son, ca 10 år sa då. – Usch Daniel, han e ju GUBBE ju.

Nu har jag glömt bort mig och råkat prata om gubbar. Jag råkade avsluta en intervju i TT beträffande bristen på kvinnor i börsbolagen med kommentaren att gubbväldet består. Detta har skapat upprörda känslor hos vissa. Jag vill därför passa på att på detta sätt vittna om att jag visst gillar, er alla ni gubbar unga som gamla. Ni är inte alls inte så tokiga. Det jag inte gillar är när ni flockas i allt för hög grad.

När jag är död

51125670Har suttit med min snoriga näsa långt ner i årsredovisningar den senaste veckan. På jakt efter en svårfångad jämställdhet. Anledningen till detta är Folksams Jämställdhetsindex 2009 som jag har haft det  tvivelaktiga nöjet att framställa. Läget är oförändrat sen förra året, på fem år ca 7 procent bättre.

Det är oroväckande att det bara är vissa som jobbar med frågorna och de med sämst utgångsläge, de med dålig trend och betyg borde verkligen utvärdera sitt arbete eftersom det inte varit effektivt. Volvo ex som redovisar omfattande arbete det har inte gett något som helst resultat utan gått tillbaka istället. Detta borde stämma till eftertanke. En hel del företag verkar vara mätta belåtna. De ligger hyfsat till beträffande jämställdhet och har därför slagit sig till ro.

Nyamko Sabuni anser att styrelsens sammansättning är en ägarfråga. Det har hon helt rätt i. Men frågan är om vi kan vänta 20 år. Det är så länge det kommer det att ta innan styrelserna är jämställda – på tok på lång tid och företag riskerar förlora konkurrenskraft. Hela 70 år kommer det att ta innan ledningsgrupperna når 40 procent kvinnor. Det är med andra ord något som varken jag eller ni eller några av våra ungar kommer att få uppleva. Glädjande dock är att fler och fler nästan alla på något sätt jobbar med jämställdhet. Man har identifierat framtida kompetens som centralt.

Jämställdhet och mångfald ska inte ses som en pålaga som samhället vill lägga på företagen utan som ett bevis på företagets förmåga att ta ansvar för sin egen verksamhets utveckling gentemot aktieägarna och samhället i övrigt. Det är styrelsens främsta uppgift att på ett innovativt sätt finna en väg mot den mångfald som en balans mellan kön, etnicitet, visioner, erfarenhet och kompetens skapar.

Verklig jämställdhet kan inte tvingas fram utan måste utvecklas inifrån med hjälp av övertygelse, enighet och öppenhet. En styrelse eller en ledning blir inte bättre bara genom att vissa kvoter uppfylls. Det handlar istället om att finna en balans. Extern reglering och lagar kan vara en hjälp men är inte tillräckligt.

Jämställdhet är ett medel för att möta framtidens utmaningar genom att tillvarata alla de resurser som finns tillgängliga. Den kritiska frågan för de svenska företagens framtida framgång är om och när de ska välja att arbeta med Sverige i tiden eller om de ska låta klockan gå baklänges och låta utvecklingen springa ifrån dem

Vad kan företagen göra då?

Skaffa sig konkreta mål med en tidsplan. Enda som hjälper tidplan för förändring. Till exempel förändringstakt, antal kvinnor på olika nivåer. Man behöver fokusera där bristerna finns. Och utvärdera och ifrågasätta jämställdhetsarbetet på samma sätt som man utvärderar alla sina andra processer.

Det är styrelsens ansvar att det går för sakta. Styrelsen måste också hjälpa till att förnya sig själv, många ledamöter kommer från andra styrelser. Där har de befintliga män och kvinnor stort ansvar att förändra. Därför ska man börja där.

Kastar man ut en man och in en kvinna i varje styrelse så skulle man lösa problemet i styrelerna med ett penndrag. Nu när pensionsavgångarna börjar märkas så skulle det inte vara så svårt att göra just det.

I det fall alla bolag ersatte en av styrelseledamöterna med en kvinna så skulle antalet styrelseledamöter vara jämställt på en total nivå. Detta skulle inte lösa problemet på bolagsnivå men det ger en anvisning om svårighetsgraden i uppdraget. Det handlar ju inte precis om att lösa världsfattigdomen eller skapa fred i mellanöstern.

Apmänniskor och Gudar

Är fortfarande sjuk och sängliggande. Kände mig ännu sjukare av att se mig själv på förmidags TV i utsändningen av Kvinnoseminariet vag pratade på härom veckan. Det är en sak att nästan alla har svårt för att höra sin egen röst men att se sig själv är ännu värre. Men debatten med gubbarna var kul. På SVT:s hemsida beskrivs den som ”en het diskussion om vad som ska till för att få in fler kvinnor i svenska styrelser: krävs det ett krig eller ytterligare ett generationsskifte för att få förändring?”

Jag skrev om den förbikryssade KD Ella igår. Hon framstod under valrörelsen som ett av de mer entusiastiska bland bryssel kandidaterna. Hon hade dessutom modet att lyfta fram klimatfrågan. Mina invändningar mot henne är inte politiska. Jag har levt i tron att hon menade vad hon sa i intervjun med Sturmark för ett pa år sedan. DVS att hon, i enlighet med sin tro, var kreationist. En av hennes anhängare kommenterade genast att det var hon minsan inte och på Newsmill ser jag att hon skrivit en artikel där hon tar avstånd från mumbo jumbon. Så hon har kanske ändrat sig. Artikeln är i sig lite småkomisk. Honskriver  bl a att ”Darwins teori om jordens uppkomst kommer, om inget oförutsett inträffar, även fortsättningsvis att ha en dominerande ställning i biologiundervisningen kring jordens uppkomst. Jag har inga som helst planer på att ändra detta.”  Kanske kan Ella nu när hon har fått en oväntad semester plocka fram sin gamla biologibok och läsa på lite om Darwin. Hans teorier rörde arternas uppkomst, inte jordens.

Vad sa då Ella i Sturmarks intervju  från 2005:

Sturmark: Det pågår ju nu en debatt bland annat i USA om kreationismen kontra Darwin, och hur det ska undervisas i skolorna. Till att börja med skulle det vara intressant att höra var du själv står i den frågan. Är du kreationist eller tror du att Darwins utvecklingsteori är rätt?

Ella Bohlin: Jag är kreationist. Men jag tycker inte att skolorna helt ska svänga om och ersätta Darwins lära med bibeln. Men jag tycker att man ska presentera båda förklaringarna utan att ta ställning för vilken av dessa läror som är korrekt.

CS: Betyder det då att du tycker att man ska göra så med alla teorier? Man ska alltså inte bara presentera den teori som har mest empiriskt stöd, utan man ska presentera flera olika teorier, med mer eller mindre empiriskt stöd, inom alla vetenskaper, fysik, kemi, biologi etc.?

EB: Darwin sa själv aldrig att hans idéer var en lära, utan bara en teori….

CS: Man har ju funnit mycket empiriskt stöd för Darwins teori efter hans död. Jag förstår din idé om att man ska presentera alternativa teorier, men ska man göra det för alla vetenskapliga teorier då?

EB: Jag anser att Darwins teori inte är tillräckligt underbyggd för att kunna säga att det är en lära. För säger man att det är en lära, då är det ju mera eller mindre sanningen.

För mig är den här typen av religös undervegitation ett rött skynke. Den hotar enligt mitt förmenande inte bara vetenskapen utan också demokratin. Vad Alf Svensson egentligen tycker om kreationisternas stolligheter vet vi inte riktigt eftersom han är en slipad politiker som har lyckats undvika att tala klartext om just denna fråga. Hans motstånd mot en könsneutral äktenskapslagstiftning  och hans inställning till abort i debattartikeln”Foster som ler aborteras” ger dock intrycket att han kanske inte är lika mild och älskande som han vanligtvis lyckas framställa sig. Inte har han hört av sig till Ella efter valet heller, han kanske saknar ”inicitament”. Men han var söt i badbyxor.

alf

Att åka buss genom stan är ett bra tillfälle till eftertanke. Den här regninga sommarmorgonen var inget undantag. Eftersom jag legat sjuk ett par dagar har jag följt var rapporteringen extra noga och att nu se de delvis nerrivna lite solkiga valaffischerna blev en extra påminnelse.  Jag blev illa berörd när jag såg att flera av ansiktena var vandaliserade. Inte så där med mustasch utan mer vicious. Fru Bildt hade fått ögon och mun bort rivna. Hennes blick gav ett spöklikt intryck. Efter ett tag kunde jag se att det verkade vara en vandalisering som endast drabbade kvinnliga kandidater. KD Ella hade fått horn och fula ord, Ulvskog ännu fulare ord medan manliga affischnamn var helt oskadda. Otäckt, går det en kvinnohatare lös som riktat in sig på politik eller är det endast ett tecken på frustration i största allmänhet eller är det Hökmark som fått spelet fullständigt?

affisch1940I TV-soffan i morse satt frustrerade ungdomspolitiker och suckade över moderpartiets brist på känsla för feeling beträffande Internet och frihet. Ungmoderaten manade till eftertanke. Det var klokt.  Enligt Expressens nätenkät röstade 50 procent på ett annat parti än i riksdagsvalet. Alla otäcka bokstavscombos som de samhällsbärande partierna har röstat igenom de senaste åren har retat gallfeber på en hel ungdomsgeneration. Jag är ingen varm vän av lagstiftning mot dumhet men nu är det dags att ta fram en ny lag – IFRED-lagen som värnar yttrandefrihet och rättsäkerhet även på nätet. Annars får vi vänja oss vid att se nya partier poppa upp och med dessa ett antal politiker som kanske inte är de vi skulle vilja se företräda oss om vi inte varitförbannade.

Att KD Ella får packa upp väskan igen lämnar mig kall. Det är en välgärning varje gång en evolutionsförnekare får slå till reträtt. Att man nu väljer att skicka en 70 årig fd partiledare är bara symptomatiskt för partiet. Det var bättre förr eller hur?  Kryssandet visar dock att alla måste kryssa om inte rätten att nominera ska ges åt en minoritet.

Eftersom jag är både sjuk och gräsänka denna helg ägnar jag mig åt att ligga i sängen och kolla på film. Nu i morse blev det Casablanca på TCM. En fin restaurerad kopia. Det är nästan otroligt hur detta mästerverk kom till som ett hastverk 1941 utan färdigt manus och med en oengagerad crew. Själva kärlekshistorien har jag blivit förgammal och desillusionerad för att riktigt beröras av, istället är det skildringen av ett sargat Europa där århundraden av konflikter ställs i fokus som berör mig. Casablanca borde tvångsvisas för alla bakåtsträvande EU-motståndare som fortfarande tjafsar om faran av en europeisk union. Är det tillbaka till förkrigstiden ni vill,  med nationalstater som tar varje chans att falla varandra i strupen? Läs på historien så kanske ni fattar vad som är vitsen. Och till de som inte har gjort det ännu – och rösta i EU-valet! Vi får de politker vi förtjänar men något kan man ändå göra genom att kryssa för de som har fattat galoppen. Ta chansen och ge etablisemanget på moppen om du känner för det, rösta in en pansjo eller en feminist – men rösta och kryssa för bövelen! Tänk på att om inte någon gripit in så hade det varit Ronald Regan som gestaltat Rick Blain och ”Here’s looking at you, kid” hade aldrig blivit ett minnesvärt uttryck.

 casablanca

 

Inte heller denna replikväxling hade fastnat

denying an official of the German National Bank entrance to the casino]
Rick: Your cash is good at the bar.
Banker: What? Do you know who I am?
Rick: I do. You’re lucky the *bar’s* open to you.

Jag brukar ha en hel del synpunkter på företag, företagsledare och styrelser. Delvis för att det är mitt jobb men delvis för att jag faktiskt är seriöst intresserad av företagsamhet och vad som driver framgångsrikt företagande. Det är ett rätt kul intresse därför att det händer saker hela tiden. Ibland visseligen ganska frustrerande speciellt när favoriterna hittar på något genuint korkat. Det är naturligtvis lätt att ha synpunkter när man sitter på läktaren  och vet bäst, svårare blir det när man själv sitter i förarsätet. Idag  var det  styrelsemöte i ett bolag som jag själv är invald i. Eftersom det är ett nordiskt bolag finns inte bara möjligheter att studera företagsamhet live utan också att tampas med de kulturskillnader som blir väldigt påtagliga när danskar, svenskar, finnar och norrmän ska samsas kring en verksamhet. Danskarna och norrmännen är jämt i luven på varann, finnarna och svenskarna brukar hålla ihopa. Just i detta bolag bestod endast av män när jag kom in för ett par år sedan. Nu har vi en kvinnlig ordförande plus en kvinna till förutom mig. Vår ordförande är ett riktigt spjut förklädd till blond viol. Idag hade vi en typisk diskussionsfråga, VD ville göra ett expansionsförsök på en marknad som inte ingår i den prioriterade hemmamarknaden. Det var ett begränsat projekt finansiellt sätt men udda. Diskussionen rullade fram och tillbaka över bordet och det blev en hel del diskuterande för sakens skull. Ordförande tröttnade tillslut och gjorde raskt slut på dividerandet genom att sammanfatta diskussionen i ett par meningar och sen frankt fråga -Är det någon som röstar emot?  Ingen gjorde det.   Ett smart drag som jag ska lägga på minnet. Att vända på alltihop och fråga om någon var emot istället.

Episoden fick mig att tänka på det stundande EUvalet. Jag finner det vansinnigt svårt att komma över min motvilja mot vissa personer i vissa partier så pass mycket att jag kan rösta på dem. OK man kan ju kryssa för en politiker och därigenom påverka i det lilla men jag skulle vilja rösta emot enskilda personer. Förr kunde man ju göra det i nationella valen, stryka personer alltså. Det gillade jag.  Jag skulle vilja rösta emot vissa politiker nu också. Och tänk om man kunde rösta emot vissa partier! Liksom neutralisera någon annans röst. Det skulle vara något det.  Jag har även andra invändningar mot EU-politikerna. Varför väljer de att ställa upp på ett valplakat om de tycker att de är så uggly att de måste retuscheras till oigenkännlighet? Varför gräver man fram gravt pensionerade typer och sätter dessa högst på listorna bara därför att de har ett känt ansikte? Varför envisas partier och personer som avskyr EU att ställa upp?  De skulle behöva lite Marxism, bröderna alltså inte Karl.

Mack

 

 

 

 

 

 

 

 

De största koldioxidutsläppen i Sverige kommer från transporter, industri samt el- och värmeproduktion.  Det är inom dessa sektorer som det mest effektivt minska de klimatpåverkande utsläppen.Den höga energianvändningen inom industrin beror på att det handlar om  utvinning, bearbetning och vidareförädlingen av råvaror som exempelvis järnmalm och skog. Det är lönsamt för industrin att effektivisera och utsläppsrättigheterna behövs som ett viktigt styrmedel.  Användning av olja som energikälla har minskat kraftigt sedan 1970. De viktigaste energibärarna för industrin är el och biobränsle som båda har en andel på vardera drygt 30 procent.

Inom transportsektorn sker en snabb utveckling av gasdrivna fordon med förnybar gas.  Scania kommer med en ny gaslastbil till hösten. Etanol-lastbilar finns också men det är ett stort problem med dessa. Ska du använda en etanoldriven lastbil för att transportera gods t ex från Stockholm till Trelleborg så går det bra att köra ner den. Men du kommer inte hem. Det finns nämligen inget tankställe för lastbilsetanol E95 där. Hur svårt kan det vara att bygga några strategiska tankställen längs lastbilsfarvägarna? Det pratas en hel del om att förstatliga företag av och till. Jag har oftast väldigt svårt för den typen av lösningar. Men när det gäller tankställen börjar jag luta åt att det är dags för politikerna att gripa in. Bygg ett par ordentliga tankställen gärna med flera av de olika alternativa bränslesorterna som finns. E 95 och biogas till att börja med. Låt sedan transportföretagen köpa prisvärda tankningsrättigheter till dessa och låt etanol- och gaslastbilarna börja rulla. Sen kan bensinmacksägarna stå där med lång näsa och när den blivit lång nog för att de ska se den så kan de få köpa in sig i anläggningarna och så småningom ta över dem. 

 

People are strange

B000002I27_01_LZZZZZZZDet är inte så konstigt att finansfolk prioriterar sin egen kortsiktiga vinning framför kundernas. Det konstiga är att kunderna har tillåtit dem att göra det.

Det är inte så konstigt att Wanja Lundby Wedin eller nån annan styrelseledamot  tar med sig maken när hon ska på konferens. Det har män gjort i alla tider och på internationella konferenser finns det ofta särskillda program för fruarna, så de har nått att göra när gubben sitter i möte. Det konstiga är att en organisation som LO inte har full koll på vilka regler som gäller och att inte de som administrerar aktiviteterna inte hjälper till att hålla koll.

lekmerDet konstiga är inte att samma make jobbar i den organisation där hustrun är chef eller att han jobbar trots att han är pansjo. Det konstiga är att han vill jobba där och att hon vill ha honom där. Jag har svårt att tänka mig något värre yrkesliv än behöva bossa eller bli bossad av sin egen man. Usch och Fy! Jag ryser bara jag tänker på det. I många banker förekommer det också att stora delar av samma familj jobbar, ni vet fru bankdirektör, herr bankdirektör och unge herr bankdirektör, lite som löjliga finansfamiljen.

Det konstiga är inte att media skriver om ”Riva del Sol” – äventyr. Den här typen av nyheter appelerar till något som verkligen går hem hos de flesta nämligen dödssynden avund. Det konstiga är att media inte ägnar varje dag åt liknande skriverier eftersom det är så vanligt förekommande.  Och hur gör alla politiker när de reser runt? Får Filippa skatta för 25 % av rumskostnaden varje gång hon åker med maken så lär det bli ganska dyrt att vara statsministerns fru.  .

Det konstiga är inte att Odell återigen lägger sig i AP-fondernas administration. Det konstiga är att alla partier var så eniga när man byggde upp ett system men parallell administration och flerdubblade kostnader. Economy of scale any one?

Det konstiga är inte att det ibland händer att man blir magsjuk efter ett besök på en restaurang. Det konstiga är att jag, trots att detta just inträffat, fortfarande tycker att käket igår, med mikrober och allt, fortfarande var ganska gott.

MaleMammariesHar varit på paneldebatt hos styrelsekvinnor.com. Temat var om det ska dröja 23 år tills dess vi ser bolagsstyrelser som innehåller ledamöter som valts för sin  kompetens och inte pg av kön. E24 var där och filmade så det kommer kanske att sändas någon eftermiddag. Kan ni inte tåla er så kan ni läsa  VA:s Camilla Wagners referat här.  Patrik Tigerschiöld är ett riktigt styrelseproffs med sina 23 uppdrag i olika aktiebolag och Raoul Hasselgren är ett fd dito. Båda två var rädda, Patrik, eller Tigger, som vi kallade honom när han jobbade på Enskilda och jag på banken, var rädd för att kvinnor som kvoterats in i styrelser skulle vara för mesiga och inte våga säga ifrån. Tigge varnade också för att det skulle bli väldigt jobbigt för valberedningarna att leta upp ”exotiska varelser” till styrelser. Det är vackert att han månar så om de stackars valberedarna.  Raol var rädd för att familjebildningen och då särskillt amningen var ställde till problem för kvinnors karriärer. Det är ädelt av denne Riddare av Finland att tänka på oss digivande exotiska varelser. Det är kanske därför det finns ett amningsrum på hans gamla arbetsplats NK? En fasilitet jag utnyttjade frekvent en gång i tiden. Ibland faktiskt tillsammans med min gode vän fd skandiadirektören som trots sitt kön faktiskt både vårdade och utfodrade sitt spädbarn.

Jag brukar inte hålla på med vadslagning men om jag nu skulle göra det så skulle jag kunna sätta en rätt avsevärd slant på att lagstadgad kvotering av kvinnor till svenska företag blir en realitet innan nästa val. Jag tror på detta därför att börsbolagens valberedninar inte har kunnat visa att de klarar av att genomföra könsneutrala rekryteringar på egen hand och därför att förtroendet för företagsvärlden nu, mitt i krisen, är lägre än på länge.

Det finns en rad bärkraftiga argument mot lagstadgad kvotering. Det allvarligaste är av pricipiell natur: Det är fel att bekämpa diskriminering med att diskriminera. Men denna typ av filosofiska resonemang brukar inte bita på politiker och det lär inte göra det denna gång heller. Dessutom finns det Norska exemplet. Det saknas nämligen totalt norska män som har blivit bortkvoterats ur styrelser. Inte ett enda fall av mansdiskriminering har kunnat noteras. Det är faktiskt lika sällsynt som bortkvoterade manliga politiker sedan ”varannan damernas” infördes frivilligt för snart femton år sedan. Tiden är helt enkelt mogen för varannan damernas även i börsbolagen.

Jag vet inte men jag tror att det är Pernilla Ström man ser längst bak skakandes galler i kvinnofällan. Leif Östling på kompgittar, Sverker Martin-Lööf på trummor, Anders Nyren på bas och Svanberg som lead singer

nina368Aha,  nu har vi fått veta vad kvinnobristen i bolagsstyrelsen beror på! Den beror på att det är en brist på kompetenta kvinnor. Detta slås fast av en av börsens mesta styrelseproffs Sverker Martin-Löf. Han upplyser oss om att det finns fler kompetenta män än kvinnor. Ja, han borde ju veta att det är svårt att hitta kompetenta styrelseledamöter. I Skanska där han är ordförande, hittade man inte en enda kvinna på hela jorden som var kompetent nog att kunna tillföra något till styrelsen. Han hittade knappt en enda man heller för den delen. Som tur var hade före detta VD:n i Skanska godheten att komma tillbaka till bolaget som styrelseledamot. Det var väl hyggligt av h0nom! Annars hade kloning av Sverker varit enda alternativet.

Samtidigt har Caroline af Ugglas på Skandia, och ett av börsens mesta valberedningsproffs, kommit fram till att kvinnobristen kan skyllas på ägarna till börsbolagen. Detta är också en mycket nyttig upplysning som tar mig ur villfarelsen att den berodde på att män kvoterade in män i styrelsen alternativt att det råder en permanent kärring-pest som tar livet av alla kompetenta kvinnor. Jämn könsfördelning ger dessutom en bättre utvecklig i företagen säger Ugglas. Det är nog därför hon har jobbat  så extremt hårt med kvinnorekryteringen i de 10 börsbolag där hon sitter i valberedningen. Det är faktiskt hela 25 procent av ledamöterna i dessa styrelser som är både kvinnor och kompetenta (mot ca 19 % i snitt).

Hello Africa

africa_01Har varit och lyssnat på den i Lundin Petroleum nyvalda styrelseledamoten Dambisa Moyo. Hon han skrivit en bok om de problem det västerländska biståndet orsakat på hennes hemkontinent Afrika. Hennes resonemang går ut på att det bistånd de industrialiserade länderna har stjälpt mer än hjälpt kontinenten. De främsta problemen menar hon är att hjälpen är oändlig i tid mätt. IMF har varit aktiv i över 60 år och man ser inget slut på hjälpperioden. Att förlita sig på extern hjälp har också underminerat utvecklingen av styrningen i Afrika menar hon. De olika ländernas regeringar har inte blivit tvugna att ta tag i de för statsmaktens basala åtaganden som vård, skola, skydd och omsorg.  Korruptionen och byråkrati har dessutom gynnats av hjälpinsatserna menar Dambisa. jag tycker att hon har rätt i mycket även om jag inte är lika extatisk som Timbros representant var på mötet (men heller inte lika ointresserad som SEB:s). Demokratifrågorna måste också tas i beaktande! Kolla själv här om du är intresserad. ingenstans_i_afrika_350_233

b-0002Det är Kanada som tjänar stora pengar på att man börjar utvinna olja i Alberta.   På 20 år beräkas Kanada tjäna nära 800 miljarder kr i skatter och avgifter på utvinningen.  Detta är naturligtvis en viktig inkomstkälla för hela landet och framför allt provinsen Alberta.    550 miljarder kronor har investerats eller kommer att investeras. Man beräknar att 15 procent av världens oljereserv finns i Kanada.  Oljesanden finns på en yta av 141 000 kvadratkilometer. Att Kanada mer och mer kommit att framstå som en bakåtsträvare i klimatfrågan är kanske inte så konstigt.

Det är ett fasligt besvär att få upp oljan ur sanden. Ligger den ytligt kan man gräva fram sanden, två ton oljesand krävs för ett fat olja,  ligger den djupare så måste man pumpa ner ånga för att oljan ska lösa ut från sanden och kunna pumpas upp. Detta är mycket energikrävande. Omräknat till olja krävs två fat olja för att producera tre fat olja. Den energikrävande produktionen av olja från oljesand ger koldioxidutsläpp som är tio gånger högre än vad man har vid utvinningen i Nordsjön. Dessutom är man nere på grundvattenivå och det finns risk för att grundvattnet skadas.

Som extra lök på laxen ser det för dj-vla hemskt ut både under själva utvinningen och efteråt och det finns rapporter om hälsorisker för närboende och arbetare.

Många av de stora oljebolagen kastar lystna blickar på det svarta guldet gömt i sand. StatoilHydro är en av dem. StatoilHydro satte 2007 igång ett projekt som syftade till att utveckla en metod att utvinna oljesanden på ett miljömässigt bättre sätt. Inte mycket har hörts om detta projekt sedan dess och företaget pratar mer och mer om den stora finansiella potential som finns i verksamheten och mindre och mindre om problemen. StatoilHydro är ett oljebolag som har gjort stora framsteg när det gäller att arbeta med miljöproblemen som kommer från företagets verksamhet. Det riskerar man att kasta bort nu, eller kanske man skulle kunna säga att det rinner ut i sanden.

Det handlar som vanligt om pengar. Kanadas pengar, Oljebolagens pengar och dina och mina pensionspengar via vårt pensionssparande. Hur mycket är vi beredda att avstå? Vissa pensionsfonder använder sin ägarmakt för att påverka bolagen andra väljer att inte göra något.

Ta reda på vad du själv tycker. Kolla Green Peace & StatoilHydro.

toilet-roll_money8Man skulle behöva vända på hela begreppsvärlden när det gäller ersättningar. Det finns många föreställingar om att pengar löser alla problem. Men i så fall så skulle ju lösningen på finanskrisen vara att betala ännu större bonusar? Det finns en allmänt spridd uppfattning om att man ”måste betala höga ersättningar för att få de bästa talangerna”. Detta resonemang verkar vara den bärande tanken i dagens debattare i Svd, författad av Spendrup och Wallenberg Jr.

Det skulle faktiskt kunna vara så att genom att betala de höga ersättningarna så får man endast den typen av människor som värderar monetär ersättning, andra personer med andra drivkrafter faller bort. Det måste inte alltid vara så att livets mening räknas i monetär ersättning

 Tuffare ersättningsregler kan leda till avhopp från såväl banker som andra företag. Det är förstås ett problem om alla hoppar av samtidigt men det lär ju knappast hända. Att en del gör det kan istället vara rätt bra. Med lite tur startar de nya företag eller ägnar sig åt nystartade företagen och hjälper till att utveckla dessa ideer. Finansindustrin skulle också må väl av att bli lite mindre koncentrerad. Sverige är ett litet land och det är inte bra om alla finansiella talanger samlas i banksektorn och ägnar sig åt att smörja upp ett finansiellt system som ofta rör sig fortare än vad som är lämpligt. Om en del High flyers från finans sidan tog på sig blåstället och började jobba i industrin skulle det förmodligen bara vara bra. Vi behöver också få in personer med en annan bakgrund i de finansiella företagen. Innovationstakten har varit för kraftig.

Om risktagarna istället sprids ut till mindre företag så får man inte heller samma systematiska risk som man får om detta beteende koncentreras i finanssektorn. Riskkapitalbolagsektorn är ett utmärkt ställe att återvinna bonusstinna räknenissar i. Även andra bolag har ett lysande tillfälle att rekrytera bank och finansfolk just nu.

Obama har ju satt ett tak på lönen till 500 000 dollar för banker med stödpengar. Borg och Odell verkar vara inne på ett liknande spår. Vi hade ju en lång period från 30 talet fram till 80 talet då banktjänstemän visserligen var avlönade men det var inga fantasilöner. sedan undan för undan under högkonjunkturer så drogs en massa talangfulla och ambitiösa personer in i den finansiella sektorn och detta gjorde att de moderna belöningsprogrammen togs fram konvertibler först och sedan allt mer fantasifulla och komplicerade varianter.

Det är heller inte bra att lönegapet till övervakarna är så kraftigt. Kan vi få se en ström över till andra sektorer kan det vara positivt. Det kanske inte är lika sexigt som att vara en bonuslyftande bankdirektör men jag tror att de skulle kunna komma att upptäcka att det finns stora sociala vinster för dem att göra.

Man söker man

621_300_198_crop_a2f06Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni utesluter inte längre kvotering för att öka andelen kvinnor i börsbolagens styrelserum.

 Regeringen lägger ansvaret på företagen:

–Men jag hoppas och förväntar mig att det kommer en andra våg nästa år. En jämn könsfördelning, det vill säga åtminstone 40 procent kvinnor i styrelserna är det givna målet på sikt. Helst redan nästa år, även om jag inser att det inte är realistiskt, säger Nyamko Sabuni.”

Precis som jämställdhetsministern säger så ligger ett stort ansvar för att rekrytera kvinnor till ledande positioner hos företagsledningarna. Men vad Sabuni helt glömmer bort  när hon skriver brev till ordförandena är att  det  ärvalberedningar som väljer ut kandidater till börsbolagens styrelser. De är den största maktfaktorn när det gäller vilka som hamnar på företagens ledande positioner.

 Valberedningarna har i det tysta en viktig och ansvarsfull uppgift. Personerna i valberedningen ska använda sina egna erfarenheter, sin kompetens och sitt kontaktnät för att vaska fram, för bolagsstyrelsen, lämpliga personer. Valberedningens sammansättning påverkar självfallet vilka kandidater som de tar fram. Om en valberedning exempelvis enbart består av tekniker, är det sannolikt att man föreslår en övervägande del teknikutbildade ledamöter till styrelsen. Om en valberedning enbart består av människor som gått i SSU tillsammans, så är det sannolikt att man kommer att välja ut många socialdemokratiska kandidater.

Det är inte konstigt. Dels handlar det om en elementär gruppsykologi, man väljer helst någon som liknar en själv och gruppen. Och dels handlar det om ens bakgrund och erfarenheter som ju styr det kontaktnät som man har att tillgå.

Men denna problemdefinition understryker vikten av att sätta ihop en valberedning som har den bredd, både kompetensmässigt och erfarenhetsmässigt, som bolaget efterfrågar i sin kommande styrelse. Och detta är intressant.

För i några av Sveriges mest välkända börsbolag, såsom Handelsbanken, Telia och Volvo har man i år haft valberedningar som enbart bestått av män. Det är dubbelt underligt eftersom dessa bolag i hög grad vill sälja sina produkter till både män och kvinnor. Rimligtvis borde de se värdet i att ha en välbalanserad och mångfacetterad styrelse.

Så vilka slutsatser kan man då dra av att det i valberedningarna, inför stämmorna i år,  för 147 stora och medelstora börsbolag bara satt 10 procent kvinnor?

  • Det finns inte tillräckligt många kvinnor som har den kompetens och erfarenhet som behövs i svenska bolagsstyrelser.

Av de studenter som utexamineras från universiteten varje år är 65 procent kvinnor och i vår regering, som ska styra landet, är 10 av 22 ministrar kvinnor. Om man hävdar att kompetensen inte är tillräcklig vore det intressant att höra vilka parametrar som värdesätts i våra bolagsstyrelser; ålder, utbildning – eller kanske kön?

  • Svenska börsbolag, som verkar i traditionellt manliga branscher såsom skog och industri, är inte betjänta av en styrelse med hälften kvinnor.

Med den logiken borde i så fall företag som verkar i traditionellt kvinnliga branscher ha bolagsstyrelser som till övervägande del består av kvinnor. Så är det ju definitivt inte. Och för bolag som Handelsbanken, Telia och Volvo som vänder sig till både män och kvinnor finns det ju i så fall ingen anledning att ha en valberedning med enbart män.

  • Bolagsstyrelser består i hög utsträckning av 40-talister och 50-talister. När dessa gick sina universitetsutbildningar i ekonomi eller teknik fanns det få kvinnliga studenter.

Drygt 25 procent av männen i svenska bolagsstyrelser yngre än 40 år. Detta betyder att det inte finns någon fastslagen ”åldersgräns” för när man ska kunna komma in i en bolagsstyrelse. Tvärtom finns det en stor fördel att rekrytera yngre, kompetenta ledare för att förbereda sig inför 40-talisternas utträde på arbetsmarknaden.

Jag skulle gärna vilja veta hur storägarna i Handelsbanken, Telia och Volvo resonerar när de sätter ihop en valberedning med enbart män. Tror ägarna i Handelsbanken att det bara är kvinnor som pensionssparar? Tror Telias ägare att det bara är män som surfar och pratar i telefon. Eller Volvo som enbart har en kvinna i styrelsen tillsammans med åtta män. Är det verkligen bara män som köper bussar ? Varför har inte dessa stora, stolta, svenska bolag en enda kvinna i sina valberedningar?

För det handlar ju bevisligen inte om kompetensbrist. Det handlar inte om att bolagen säljer produkter till en utpräglat manlig målgrupp och det har uppenbarligen inte med ålder att göra.

Är det verkligen så enkelt, att rekryteringen av styrelseledamöter sker under en och samma rubrik; ”man söker man”? Berörda storägare får gärna maila mig och förklara, för jag förstår faktiskt inte.

dsc_9287Idag har jag träffat en av den svenska börsens riktiga tungviktare. Inte i rent fysisk bemärkels3 för Anders Narvinger är både smärt och lång. Jag har varit med i en jury som har tagit fram vinnaren till utmärkelsen ”börsens bästa ordförande”. Att Narvinger var en kandidat är nog ingen överraskning för någon. Det är med andra ord en välförtjänt utmärkelse. Narvinger tillhör ett exklusivt urval av unga teknologer som fick sin bildning i ABB gänget hos Percy på 70 och 80 talen. De finns nu på en rad höga poster i svenskt näringsliv. Någon har räknat ut att det gamla ”ABB-gänget” styr över 30 procent av den svenska börsen. De har de gjort galant i många år men frågan är om det räcker för framtiden?  Vi ser att det inte tillkommit mer än en (1) enda kvinna i börsbolagensstyrelser hittills i år.  Lagstadgad kvotering som det enda effektiva medlet. 

Jag tycker mig kunna se ett visst samband mellan att grabbgängen från 80-talet håller ihop och att dagens valberedningar fortfarande tycks mena att det inte finns några kompetenta kvinnor som platsar i företagstoppen. Ofta framförs behovet av utbildning och allmän pepping av kvinnor som botemedlet. Jag tror att det är fel väg att gå.Jag är också skeptisk till om vi behöver mer genusforskning och kvinnosatsnings projekt. Är det några som borde gå på kurs så är det grabbarna i de tajta nätverken. Är det något det borde forskas om är det hur näringslivet kan vitaliseras.  Det är mycket olyckligt om företagen missar chansen att rekrytera kvalificerad personal på grund av att man har en låsning vid ett visst kön eller ett visst näterk. 

Vi behöver företasgsledare som förmår inse värdet av ett arbetsliv där företag och medarbetare kommunicerar om verksamheten, värdeskapande, ansvar, hur arbetet utförs, vad som är viktigt för kunder och därmed om förutsättningarna för bättre lönsamhet, individuell utveckling och fler jobb. 

Vi behöver få ordning på strukturen i den svenska lönebildningen. Industriavtalen har haft en stabiliserande och positiv effekt under en lång rad av år. Men samtidigt har de högsta chefslönerna i vissa fall skenat ”Följa John-beteendet” har förstärkts  genom att de bäst lottade har jämfört sig med varandra. 

Kopplingen mellan lönebildning och de företag och de direktörer som denna lönebildning omfattar är för svag. Lönesättning för chefer måste hanteras i den verksamhet där intäkter skapas . 

Lite optimism hade inte heller skadat även om jag tycker att Vatten fall i den här videon har gått lite för långt. (Kolla särskilt in VD:n när han rockar loss på slutet. Det måste ha spelats in innan bonusstoppet infördes)

Vem lurar vem?

cameroneton2_468x420Det är dags att skrota avdragsrätten för privat pensionssparande, tycker Centerns skatteexpert Jörgen Johansson.

Den lurar kvinnor att pensionsspara i hopp om en trygg ålderdom.

Sättet på vilket de blir lurade är mer oklart. Klart är dock att välbeställda män är de som gynnas. Smaka på uttrycket välbeställda män. Fram tonar  en rad av välbeställda herrar som medvetet skor sig på de stackars oförstående kvinnornas bekostnad. (Huruvida välbeställda kvinnor tjänar på avdragsrätten framgår inte. Men det kanske inte finns några i vanlig ordning.)

Det blir problematiskt när man på detta sätt ställer män och kvinnor emot varandra. Dessutom när man skiljer ut delmängder som välbeställda eller lågavlönade. Det som egentligen är en fördelningspolitisk fråga blir hux flux en jämställdhetsfråga. En seriöst syftande politiker som vill diskutera pensioner ur ett jämställdhetsperspektiv borde hålla sig för god för detta enkla knep. Vill man se på pensionsfrågan i ett jämställdhetsperspektiv så bör man snarare fokusera på det faktum att många kvinnor kommer att få en väsentligt lägre pension än män trots att de har samma lön. Unionen har gjort en informativ sammanställning över detta fenomen som beror på att föräldraledigheten inte utnyttjas lika av män och kvinnor.  Här skulle ett förslag om att den förälder som väljer att utnyttja mindre än 50 procent av sin föräldraledighet ska sätta av en extra pensionsinbetalning till den hemmavarande för att kompensera för bortfallet i pension, kunna göra verklig skillnad.

 Alternativet till att  spara till sin pension är att inte spara. Svårt att se logiken i att det skulle förbättra pensionsläget för kvinnor.  Egentligen så är han nog istället sugen på de dryga 4 miljarder som avdraget kostar. De skulle göra bättre nytta i kommunernas fickor tycks han mena. Flera politiker verkar vara inne på samma linje. Förmodligen lockade av att få in mer skatt utan att behöva höja den.

Det är också scray att det finns mellan 190 000 och 250 000 personer idag som inte omfattas av tjänstepension utan förväntas överleva på den allmänna pensionen. Då är dett rätt bra att vi har en hel del 40-talister som kommer att gå i pension framöver. De uttnyttjade skatteavdragen friskt på 80-talet och borde därför få ett ganska rundnätt tillskott utöver den vanliga pensionen. Detta gör dem till välbeställda pensionärer men också till välkomna skattebetalare.

Min duktiga fru

janstenmarkDet finns många sätt att lura sig själv och andra. Ett som jag har retat mig på länge är när man lyfter fram någon annan och dennas kvaliteter med det underliggande syftet att förhärliga sig själv. Jag vill understryka att jag själv oftya hemfaller åt detta beteende men det gör det inte mindre retligt. Ett tillfälle när detta ofta förekommer är när det talas om kvinnor och kompetens.  Kvinnor är som bekant vanligtvis inte kompetent och erfarna utan duktiga.

”Kajsa Anka är en väldigt duktig kvinna”

Duktig är ett adjektiv som nästan bara andvänds om barn, hundar och kvinnor. Genom att såtta detta epitet på en person får man det att låta som om man ger beröm men samtidigt är det ett förminskande av personen. Om man istället använder synonymerna skicklig eller kompetent som adjektiv och person istället för kvinna så får bedömningen en helt större tyngd.

”Kajsa Anka är en väldigt kompetent person”

Ett annat exempel är män som talar om sina fruar.  De kan säga t ex

 ”Min hustrun, som är en mycket intelligent /begåvad/klok kvinna, brukar sägan bla bla bla”.

Det som de lägger i fruns mun är ofta precis det som de själv tycker men det blir liksom trovärdigare när det kommer ur en annans mun. Vad är syftet med dessa uttalande? Att tala om att de har en smart partner och därigenom tala om hur brainy de själva är?  Att ge en åsikt en större tyngd? Att vinna poänger på hemmaplan genom att hålla fram sin partners  höga begåvning?

80740933_1Uttrycket kommer från ”Hemma Hos”.  Det utmärkt roliga radioprogrammet  med Kjell Alinge och Janne Forssell som sändes på sjuttiotalet. (ljudfilen finns på denna adress. Välj nr två Röd knogkultur). Nya tider kräver nya ideér. Detta är ett faktum som de flesta inser. Dett gäller både röda och blåa laget.  Staten har insett att de har en del ”löss på sin kropp”. Det gillar man inte och därför har en luskam inhandlats. Svenskt Näringsliv har en annan uppfattning. Lössen behövs, tycks Stefan Fölster mena.  De är en del av den biologiska mångfalden.

Om man verkligen vill skada tilltron till näringslivet och marknadsekonomin då ska man som en del företrädare, det tycker jag man även ser hos Svenskt Näringsliv, agera som att man är ett särintresse för väldigt rika personer och driva frågor utifrån vad de personerna har för intressen. (Borg i SR:s Lördagsintervju)

Det är inte oväntat att de största bonusklipparna är kritiska. Man ska ha en kam menar Stråberg på Lux. Men den ska ha glesare mellan taggarna.

– Man måste titta på det här på ett nyktert och balanserat sätt. Sedan är jag den första att hålla med om att det funnits excesser, inte minst i USA. Men jag tycker att det är väldigt farligt att dra alla över en kam, säger Hans Stråberg

Låt oss därför titta lite närmare på Electrolux belöningssystem:

  • Electrolux har en i grunden komplex ersättningsstruktur med höga nivåer. Den är topptung då endast ett fåtal chefer får tillgång till de rörliga aktiekursrelaterade delarna i ersättningen.
  • Nytt aktieprogram med samma struktur som de för 2004-2006 klubbades igenom på
    årsstämman 2008.
  • Pensionssystemen är komplexa med tre typer av ålderspension, samt sjukpension och
    efterlevandepension. Borde pensionslösningen reformeras och förenklas?
    VD är generöst avlönad med stora rörliga delar, aktierelaterade ersättningar och pension. Är nivåerna rimliga?
  • Ersättning till koncernledning är även den generös och i nivå med VD för många stora
    börsföretag. Är dess nivåer rimliga?
  • Inga incitamentsprogram finns för samtliga anställda. Finns skäl att överväga detta?
    Inför Årsstämman 2009 föreslås ytterligare ett aktierelaterat incitamentsprogram enligtsamma princip som tidigare. 

Programmet är relativt enkelt med få deltagare, ett enda instrument, fastställda målvärden och en enda prestationsparameter. Viss formell information saknas, som hur kostnader hanteras iresultaträkningen. Inslaget av incitament i prestationsparametern är lågt då utgångspunkten är historiskt lågt. Det är oklart hur beräkningen av prestationsparametern går till. Frågan är också om tre år är tillräckligt långsiktigt. Incitamentsprogrammet kräver heller inte någon ekonomisk insats från deltagarna vilket skulle vara önskvärt. Det är ur aktieägarsynpunkt förkastligt att ny information kommer att presenteras först på stämman. Det är dock ingen information som förändrar slutsatserna i analysen.

Folksam röstade mot förslaget. Hur tror ni AP-fonderna hade röstat om de hade varit tvugna att rösta?

Egentligen är det inte bonusfrågan i sig vi reagerar på utan principen att man går in och styr AP-fonderna politiskt. Man gör ett avsteg från principen att AP-fonderna inte ska användas för politiska syften. (Arnegård Hansen)

Tittar man på förslaget i Lux på ett sansat och neutralt sätt så är chansen hyfsat stor att man kommer fram till samma slutsats som Folksam gjorde. Att ge AP-fonderna en chans att agera rationellt utifrån ett ägarperspektiv är ett steg framåt. Även staten måste få chansen att agera som en tänkande  ägare och i vissa fall som avlusare. Någon större risk för att en eventuell annan linje från oppositionen  eller medborgarna tror jag inte man behöver oroa sig över.

Halvtid med Ring P1

2307218794Ser till min lättnad att vi nu kommit mer än halvvägs i bolagsstämmo-säsongen. Tack och lov. Sittfläsk är visserligen inget jag lider direkt brist på men det finns gränser även för en väl insutten bakdel. Jag har gått på ett tjugotal. Varje stämma varar i minst 3 timmar ofta 4.  Kan visserligen vara informativt att höra VD anförandet. Det är inte direkt några retoriska mästerverk men ändå rätt kul att lyssna på. Ibland låter de som om de sålde knivset på torget och ibland som om de leder en katolsk mässa.  

Sen kommer frågorna från aktieägarna. Det kan vara rätt, ja vad ska man säga? Intressant? Merparten är befogade önskemål om förtydligande men sen har vi också de mer udda varianterna. Den som brukar lyssna på radioprogrammet Ring P1 känner igen sig. Klagomål på förtäringen är en klassiker frågor med anknytning till kundförhållanden är en annan.  – Varför har ni tagit bort bankböckerna? (Fast inte så här snärtigt formulerat utan mera omsorgsfullt och framfört i en takt som får en lus att framstå som en sprinter.)  Varför är det så dålig täckning i X-mo där jag har min sommarstuga?  Vad gör ni med alla pengarna ni får? Varför måste ni ha så stor bonus ni tjänar ju redan mer än 150 tusen dagiskfröknar? 

En och annan besökare kan vara ganska excentrisk. En välkänd profil brukar ha si sådär 15 frågor som han framför med tryfferade med latinska citat.  Stämningen på stämmorna skrämmer ibland.  Vid något tillfälle har jag faktiskt börjat spana efter utgången när stämningen blivit väldigt hätsk. (Jag lugnade mig dock när jag insåg att merparten av besökarna var 70+ och tänkte att än kan jag väl försvara mig mot en pansjo med käpp om det behövs. )

Aktiespararna drar alltid sitt strå till stacken. De har ibland långa listor som tar evigheter att dra igenom. På HQ:s stämma blev Mats Q tillslut så irriterad att han sa: – Nu har du pratat dubbelt så länge som VD tycker du inte att det räcker nu?  En annan gång hade en entusiastisk bolagsbevakare hittat ett kommateringsfel på sidan 33 som han gjorde et stort nummer av. Mestadels är det dock aktiespararna som verkligen bidrar till kvaliteten. De engagerar sig verkligen i stämmorna till skillnad från begravningsentreprenörerna längst fram. Jag talar då om dem som sitter på majoriteten av rösterna dvs de stora ägarna och institutionerna. De säger oftast inte ett endaste pillekvitt om nått.

I år har mina och jag kollegor från Folksam försökt förbättra statistiken och därför pratat på alla stämmor vi deltagit vid. Försökt fila fram något vettigt att säga utifrån den analys vi gör av bolagen. Det har handlat om miljö och belöningssystem. Ris och Ros. Om vi fått några svar? Nej inte många inte. I bästa fall något om att ja ha joho det ska vi tänka på, i sämsta fall rena verklighetsförvanskningar. Frågan varför bolagen envist hänger fast vid stämmoinstitutet är därför en gåta. I många andra länder har man övergivit denna form för distansröstning. Ett smidigt sätt att vara aktiv som aktieägare. Men det är klart – då hade vi ju inte fått se mannen kom till en bank stämma iförd en trasig skjorta, långkalsonger med shorts utan på och en keps som det stod ”No Cash” på eller fått höra den lilla tant som brast igråt på en annan stämma därför att ordföranden skulle gå i pension.

Bambuser | IGF08-Dec2 (netfreedom)

Shared via AddThis

Vilse i Subtopia

27861465_7418d6c794Det är så väldigt enkelt att hylla mångfaldstanken helhjärtat. Alla vi tillsammans svart & vit, ung & gammal, kvinna & man, strait & queer – en enda stor smältdegel där vi alla älskar varandra. 

Denna bild är falsk och tom skadlig. Den gör att vi duckar för besvärande olikheter och vägrar se allt det som inte är så enkelt. Detta banar ibästa fall väg för svagsinta teorier om ras och kön i värsta fall för rasism och diskrimminering.

Mångfald handlar inte om att vara snäll, det är istället en naturlig följd av hur samhället ser ut. Den demografiska utvecklingen talar sitt tydliga språk: En åldrande befolkning, färre unga och en multietnisk befolkning. Så ser det ut. Get use to it!

3285318466_2cb44aab81Mångfald i företag är inte längre en smältdegel utan mer som en salladsskål där männiksor kan behålla sin identitet samtidigt som man integreras i företaget . Samma sak gäller för samhället i stort.

Så oavsett om du söker en styrelseledamot till ett företag, en fritidspedagog till ett dagis eller en kock till en restaurang: Fall inte i fällan att ta den person som är mest lik den person som senast gjorde jobbet bra utan välj den som har bäst kompetens och har störst talang.

Mångfald är inte enkelt. Människan är inte alltid god. Olikheter har genom hela vår historia använts som ursäkt för att ha ihjäl varandra. Varken präster, politiker eller poliser har kunnat sätta stopp för männiksorasens destruktivitet. Vår tid har dock något som aldrig tidigare funnits: Universella regler om Mänskliga Rättigheter. 

Subtopia då? Jo där var jag  idag och pratade om mångfaldVeckans Affärers seminarium. Trots mina 25 år i Stocktown hittade jag ändå vilse bara för att jag var dum nog att ta rygg på Karin Pihlsäter. Jag borde ha vetat bättre än att gå dit en politiker pekar.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.