I dag är det dagen B i G-20 Pittsburgh. De 20 ledande industriländernas ledare ska sätta ner foten beträffande restriktioner för löner och bonus i banker och sätta upp ramar för finansiell verksamhet mer generellt.
Tim Geithner, USA: s finansminister, säger att man “faktiskt är mycket nära” i frågor som rör ersättning och bank reglering. Det verkar finnas en samsyn i att ersättningssystemen har uppmuntrat ett överdrivet risktagande och att detta i sin tur bidrog starkt till den finansiella jordbävningen.
Det är egentligen pinsamt att en fråga om vad en viss gubbe ska få i lön har kommit att dominera ett av de viktigaste politiska mötena. Borde de inte egentligen diskutera klimatfrågan, fattigdomsbekämpning, fredsfrågan, nedrustning, mänskliga rättigheter och hur världen ska komma till rätta med det faktum att nära hälften av jordens befolkning inte kan läsa och skriva? Istället ska de lägga tid på en fråga som ett ansvarsfullt näringsliv borde ha klarat av att reglera för länge sedan.
Jag har ett radikalt förslag:
Låt gubbarna få sina höga löner men koppla utbetalningen till tre indikatorer;
- Milleniemålen
- Klimatmålen
- Långsiktig avkastning
Håll inne alla extra ersättningar till 2015 och har ingen förbättring skett så sätt in rubbet på FN:s konto.
öh .. va?
Ödmjukheten lägrar sig som ett våtvarmt omslag lagom tills alla pengar redan är slut. Då har man ju inte längre några bonusar att förlora – eftersom det ändå inte finns pengar kvar att betala ut några.
A stich in time saves nine verkar vara ett ordspråk som man nogsamt undvikit att höra talas om.